Stackars Catharina Lind !!!!
Hon redigerar och rättar mina texter och nu sitter jag här och skriver trots att jag har glömt mina glasögon men jag hoppas att hon kan tyda alla bokstäver som hamnat huller om buller.

Härlig att jag har så många läsare så att jag kan stoltsera över min familj. JOHANNES JOHANNES !!! Han växer så det knakar. Lång och stadig i kroppen och jodå  han kan visst gråta men som tur är så är omgivningen (förutom hans far) duktiga på att trösta . Han är en tittande pojke. Ligger och spanar in omgivningen "vem är det där tro? Känner jag igen den och den ?" men han har det inte lätt för en populär kille som han tas från famn till famn.
Akisa hon är ett så fint barn. Vacker livlig och intelligent. Hon skulle passa Johannes och hon var ensam ganska länge med honom. När jag tittade in så blev hon så generad för hon hade dragit fram en mängd kläder och babytillbehör. Hon hade tvättat pudrad bytt på Johannes. Helt gått in i en mammalek. Inte med en docka utan med Johannes.

Igår var vi på en grannes barns bröllop. Vår familj är ärade och jag är så stolt och går omkring med våra barn. Jag älskar att se vem som kommer i kläm så att jag kan hjälpa som att se till att Baba Evelina får in mat , att barnet som gråter blir glad igen. Jag känner mig accepterad och älskad .
Salome är med i ledningen för bröllopsarrangemanget och har dekorerat och pyntad.
Brudens pappa drar i mig för efter Afrikansk mönster så umgås män och kvinnor ganska mycket för sig . Pappan (Gidion) och jag har ett slags brödraförhållande och jag märker att Gidion vill stoltsera att han är min "broder" Han vill gärna vandra hand i hand med mig men för mig är det lite ovant att gå hand i hand med en vuxen man, men den som sig i leken ger han får leken tåla.....
Det är flera av våra storfamiljsbarn och även dagisbarn som är med på bröllopet och jag stortrivs...
Där kommer Sanna och Jessika också!!!  våra granna och blonda tjejer. Det är även ett par ståtliga tyska killar på besök och de trivs bra i Sanna och Jessikas sällskap.

I Matanana börjar man bli van att vi är många blanka (vita) personer från Moyo kwa Moyo och vi flyter allt in bättre i gemenskapen. Lilla Alfa, Pomoko och Bennesson är på rövarstråk. Dom är som ett litet rövarband. Fria härliga ungar men det är lite problem med deras frihetsatmosfär ibland för här är man mera vana vid försynta barn men våra barn har fått smakat på friheten och kreativiteten och  bussträcken som händer är oftast initierad av våra barn från "Moyo kvwa moyo" och det till bekymmer för lärarna i skolan.
Neej... Jag ska nog gå hem nu. Vill inte att ett bröllop ska få ta hela dagen. Jag håller på att bygga lite udda övernattningskojor och Jessika och Sanna skakar på sina huvuden . Nej men Ewout !!! tänk på din ålder säger dom och det är kanske det jag gör. Håller på att bygga en träkoja  med visionen om en liten boplats i trätopparna.  En grenställning med väggar av filtar, ganska så rymlig så det går få plats med en dubbelsäng och det är ståhöjd i detta utrymme och på planeringsstadiet är det som ett stort upp och ned vänt bord som ska hänga i rep mellan träden med ett talltak. Utrymmet är som ett tält som hänger fritt ovanför marken . Stort nog för en backpacker som vill besöka oss och har behov av en sovplats för sig och packningen..

Vi är skapande varelser. Mera skapande än vi kan föreställa oss.
Med risken att jag inte fångar in hela sanningen med detta påstående så vill jag ändå testa tanken att mer än vad vi tror är beroende av våra föreställningar. Fattigdom ??? Hur mycket beror den på en ekonomisk fråga och hur mycket beror den på vara förutfattade meningar ?

Åldrandet ??? Somliga av oss åldras i förtid andra tycks kunna åldras till märklig hög ålder.
Styrka ??? hur mycket beror den på vår faktiska styrka och hur mycket på vår viljestyrka ???
Vi har en ond och en god sida i oss och vad släpper vi fram? Eller hittar vi krafter utanför oss som fick oss att göra som vi gjorde ???. En ängel… eller en jävul…??? eller var det våra taskiga förutsättningar ??? Kanske morsans fel eller läraren som var dålig?.
Ska jag åldras på grund av mina mentala föreställningar ??? Är min sjukdom en del av mina föreställningar? Är det faktum att jag är svag på vissa ämnen eller är det en yttring av mina föreställningar. Jessika skulle ha sagt ”Ewout nu var du djup” så jag väljer att sluta skriva tills jag kan se vad jag egentligen påstår.
Tills dess så önskar jag Er allt väl ...

Kramar från oss i Matanana ....

Ewout !!! När du har glömt glasögonen så är det alltid ett långt inlägg men det funkar
när jag fått gissat och funderat några varv /Catharina...

Mör i hela kroppen…..

Höll på att knäcka handleden när jag gav mig på en stor bjässe igår.
Vi var i Makambako och jag hade köpt sättpotatis. Jag betalade och säljaren skulle göra i ordning potatisen medans jag flyttade fram bilen. När jag kommer tillbaka så har han inte gjort i ordning utan han säger att priset har gått upp. Jag ilsknar till och begär pengarna tillbaka . Under tiden har folk samlats för att se varför vi bråkar. Med knytnävarna sätter jag kraft bakom min begäran att få tillbaka pengarna. Han försöker att få åskådarna på sin sida men det tycks inte lyckas. Jag hotar igen och han börjar leta efter pengarna. Påhejad av omgivningen gör jag letandet svårt för honom men till slut har han fått upp pengarna och jag börjar gå därifrån.

Det roliga med hela historien är att jag har vunnit omgivningens respekt och många försäljare erbjuder mig nu sättpotatis till ett gott pris. Måste ändå akta mig för att inte gå över gränsen men än så länge har jag skaffat mig ett gott rykte och respekt.

Dagens chock är mamman som kom med en liten flicka på 6månader. Barnet har ingen analöppning. Läkare har öppnat buken och ändtarmen kommer ut mitt på magen. Enligt mamman vill läkarna vänta med operationen tills barnet är lite äldre. Det är kanske riktigt eller så förväntar sig läkarna att barnet har avlidit tills dess. Ändtarmen hänger utanför magen och bajset är svårt att hantera men trots allt så har mamman lyckats med att hålla infektioner borta från såret.

Längtar så ryslig efter att Anamed och de tyska läkarna ska komma igång snart. Uppgifterna är övermäktiga. I November kommer vår kära doktor Thomas tillbaka och jag hoppas att vi kan stötta mamman tills dess och att vi kan hålla infektioner borta samt hålla i familjen när det inte finns någon pappa…

Hälsningar från oss i Matanana...

Dagen går vidare…..
Eftermiddagens äventyr är att jag har blivit uppmärksammad på att det är en tjej 15 år gammal som far illa i Ululoe Jag tror att det är totalt fyra barn i familjen. Pappan har inte funnits på en lång tid och mamman dog i Aids för några dagar sedan.

Ryktet går nu att denna unga tjej blir sexuellt utnyttjad av en eller flera sluskar. Ska åka dit i eftermiddag och höra på vilket sätt vi kan vara till nytta. Nu efteråt kan jag berätta att jag fick bra resultat på mitt besök. Jag träffade byledningen och de är med på noterna att hålla efter förövarna. De yngre barnen har flyttad till mormorden som ska ansvara för dom. De tre yngsta ska vara så mycket som möjlig på vårt daghem i Uluole och 15-åringen ska flytta till släktingar i Mafinga. Hon ska först läkarundersökas för övergreppen har varit omfattande och risken för AIDS är självklart överhängande. Känns faktiskt skönt att huvudansvaret inte ligger hos oss längre.

Sanna och Jessika står och stampar för det är inte så lätt att komma igång med den uppgift som de har åtagit sig. N.1 är att färdigställa och inreda det nya huset i Bumulyainga. Jag borde prioritera så att de kan få hjälp med handverkare och att de kan få någon trygghet med boendet i Bumulayinga. M.m Men det är så mycket som står och trängs på min prioriterings lista. Försöker att hinna men vill ju även vara tillsammans med min lilla kärnfamilj och jag vill inte heller tappa min personliga arbetsglädje.
Till kvällsmaten blir det potatis  bongryta och tomatlökgryta. Bananer till efterrätt . Nu åker jag som många andra gånger till mitt "kontor" nära Mafinga för att kunna maila …..

Godnatt på er.....

Efter frukosten skrider dagen vidare.

Det är då morgonens arbeten fördelas. Åsnorna ska bemannas för att hämta vatten. Dom fungerar bra och är tålmodiga och starka djur! Men de måste ha förare som kan hantera dem för om drivandet är för slapphänt så blir det ingen ordning på vattenhämtandet och om man är för kaxig med dem sa kickar de av sig vattendunkarna. Med LUGN BESTÄMDHET OCH MÅLMEDVETENHET så funkar det bra.

Vi håller på att bygga en brödung. En proffsig ung där det ska kunna bakas ett 30 tal bröd åt gången. Tegelstenar ska hämtas och cement ska blandas. I denna ung ska även grönsaker örter och läkeörter kunna torkas..  Matunda Ester och någon volontär  har gjort en liten utflykt med barnen i brist på bra skollokaler så nu har vi ganska mycket ute verksamhet. Bygga kojor, går promenader och utflykter.
Ewouts uppgift är att kordinera. Dagens aktiviteter ska planeras, hur många blir vi till maten? finns det tillräcklig med sängplatser? hur år det på de olika dagisen? Måste vi sända någon representant till begravningar, möten. skolann? Finns det tillräcklig med byggmaterial hemma.

Sen stannar verksamheten upp för Johannes ska badas . En klunga med folk samlas kring denna händelse. Helst vill alla vara delaktiga. Hämta varmvatten handukar, en träkolsmin. Salome är den ledande. Ewout är kunnig koordinator (tror han). Det kommer någon och hälsar att en granne har avlidit. Ja det kan hända, men nu ska Johannes badas och det innebär att allt annat får vänta......

Salome tar det mycket alvarligt med begravningar. Hon ägnar mycket tid åt detta och eftersom hon är den outnämnda första ladyn i byarna så är det kanske riktig. Hon uppmanar mig att även jag ska besöka begravningarna. Jag åker dit och blir ansedd som en viktig besökare och man leder mig till rummet där den avlidna ligger på lite de parad. Jag försöker att fokusera vem av alla gråtande och skrikande kvinnor som är den som är nära anhörig. Jag går ned på knä och gör en häsning. Gråtandet kan bli öronbedövande. Jag gömmer mig i att be för den avlidna och sedan vacklar jag ut igen och det får räcka för min del. Man accepterar att jag inte stannar länge men Salome ägnar resten av dagen åt begravningen. Hon blir en av de självklara ledare och samordnare .

Tid för udju som är morgonvällingen. En del skolbarn kommer springande och får sin morgonvälling men många blir utan för skolan har för korta raster. Nu måste jag åka med snickerivirke till hyvling. Pieter ska snickra ett arbetsbord till restaurangen….

Hälsningar Ewout






,

God morgon.

Tuppen gal och talar om att klockan är 0 d.v.s att dagen börjar.
I Sverige är vi mera teoretiska och säger att klockan är 6 men det har inte tuppen reda på här. Barnen börjar vakna och de större barnen går ut för att tända elden. The ska kokas och det är bra med eld att samla sig omkring.
Lilla Johannes har sovit bra, men även varit vaken i timmar. Haft små ljud för sig lekt med sina händer tuttat lite på sin mamma legat ock glott lite på sin pappa och på hela natten har han inte gråtit en ända gång. Han är helt otrolig. !!!!!!!!
Akisa ska upp men det tar emot och hon vill ligga och dra sig. Jag vill få upp henne men hon säger att hon måste be först och hon försvinner under täcket igen. Jag hör ett litet mummel. För mig tar hon det idag på engelska. med förvarning hör jag att hon ber för sin skolärares hus. Skoläraren har tydligen beklagat sig att hans hus måste få ett nytt tak.

Lilla Sara har som vanligt pinkat på sig. Hon är inte riktig i form än. I det hus som hon bodde i där ligger hela familjen på golvet kring den falnade elden. De ligger där de satt igår och de har bara somnat och alla barnen ligger i en kisspol. Ingen bryr sig om att gå ut och kissa.

Hunden Bobby är inte i form heller. Jag ifrågasätter hans ambitioner att försvara huset. Han skäller inte och ligger bara dämpad. Han är verkligen påtagligt ledsen att hans kompis, fjälla, eller hundhustru "Flicka" är borta. Jag har aldrig sett ett djur så ledsen för att dennes partner har försvunnit.
Det börjar springa barn förbi på vägen . Skolan börjar redan vid kl :1 (kl 7) Idiotisk. Barnen har kanske långt till skolan och har inte hunnit äta frukost.
En gammal mormor har kommit och satt sig vid elden. Hon har det svårt. Hon är inte önskad längre i sin familj eftersom hon inte kan göra rätt för sig längre och hon vet inte riktig var hon ska ta vägen.

Folket som jobbar hos oss börjar komma och så även dagbarnen.
Alla tittar begärligt på den värmande elden brödet och thekannorna. Mitt arbete är att få igång sysslorna med att fördela jobben. Några ska iväg med åsnorna för att hämta vatten, bönorna ska rensas. Vi håller på att bygga en brödugn. Där kommer Ezakia och han har en evig rinnande snorig näsa och behöver snytas.
Idag är det begravning för en av våra nära grannar har avlidit. Hon har länge lidit av och demens. Men samma dag som hon avlidit ska hon begravas. Salome blir som vanlig hårt engagerad i denna typ av händelse.

Ja GOD MORGON PÅ ER.... Hoppas att ni får en bra dag.

Älskade Sara.
Sedan några månader tillbaka har vi försökt att slussa ut vår lilla Sara tillbaka till släktingar. 14 dagar efter att hon togs tillbaka till sin far och styvmor så såg det ut att vara ganska ok. Men nu efter en längre tid visar det sig att det var ett misstag och en katastrof. Sara har magrat skrämmande mycket och hon pratar inte längre och är i en dålig situation. Jag känner mig skyldig att jag inte insåg situationer tidigare.
Igår sändes Justin dit för att hämta henne. Styvmodern fans inte kvar i byn längre . Pappan uppskattade att vi tog henne tillbaka. Han ljög om att han hade tagit henne till en läkare. Han pratade om att Sara hade fel på benen men faktum är att hon är vanskött och undernärd.
Det var en stor upplevelse att se reaktionen hos vår storfamilj när Sara anlände. Det var som firandet av den förlorade "sonen" alla omringade lilla Sara kramade om henne och alla var tagna. Nu är hon HEMMA igen. Även daghemsbarnen var hur gulliga som helst när Lilla Sara satt i kretsen av alla barn, alla brydde sig!!!!
Det är skrämmande att se att det är så svårt att återlämna barn som vi har tagit hand om. Har vi gjort barnen för sårbara så att de inte kan klara sig längre i den tuffa överlevnadsmiljö som råder i byarna. Det är många frågor som snurrar i mitt huvud.!!!!

Familjen i Bumulyainga är även de ett stort bekymmer. Någon från Kibidula missionen har nu tagit sig an babyn och det är bra . Den AIDS sjuka mamman ville ha det så och för att få igenom att barnet skulle vara på Kibidula så blev vi beskyllda för att vi ville förgifta barnet. Mamman fick vitamin C- tabletter av Kibidula folket med resultat att hon nu inte vill få hjälp att skaffa bromsmedicin. Jag fick redan medicin av Kibidula, och de ska be för mig så jag behöver inte åka till lasarettet för att få bromsmedicin säger hon.
Nej det är inte lätt att hjälpa. Ser i detta fall ett stort misslyckande framför mig. Mamman är svag. Barnen förvildas och håller sig undan från skolan och det är så olycklig att Kibidula och vi har hamnat i en motarbetande situation.
Ewout....

Min nya giv är att informera och informera…..

Jag har nu en intensiv kontakt med de volontärer som ska komma i oktober.
Har uppfattat att missförstånd och irritation har uppstått på grund av dålig information och det vill vi ändra på. Detta gäller givetvis inte bara från vår sida för även den som kommer som gäst eller volontär behöver informera oss om sin särskilda situation som matvanor allergier farhågor sjukdomar m. m.
Det är inte så kul att upptäcka att någon får svårt att andas när den äter den smarriga jordnötssåsen eller att det visar sig att man kommer med mentala svagheter som genom den speciella miljön här blir förstärkt.

Allt förekommer som anorexia, skära sig, bli våldsam, hygien, noja, bli hysterisk eller har svårt att acceptera mig som arbetsledare och allt detta förekommer och det är OK
Men det blir lättare om vi informerar ömsesidig. Volontärerna får från volontärresor möjlighet att fylla i en blankett med frågor men tyvärr så får jag sällan se dessa blanketter och då är det kanske enklare att skicka ett litet mail med upplysningar om sin speciella situation.
Vi sätter egentligen inga begränsningar för vem som kan komma hit som volontär. MEN INFORMERA OSS.
Flera gånger har personer kommit tillrätta med sitt problem PÅ GRUND av den kulturkullerbytta som dom har gått igenom.

MEN ÖVERRASKA INTE MED BESVÄRLIGHETER SOM TAR KNÄCKEN BÅDE PÅ ER OCH PÅ OSS ANDRA.

INFORMERATION ÄR DEN NYA GIVEN!!!

Kramar från Ewout

Utvecklingens atmosfär hänger över Matanana.

Det är som en aktie där det är positiva förväntningar och alla vill köpa en sådan aktie. Afrika har en mörk depression över sig och förväntningarna är låga men genom positivitet kan detta vändas. Jag tror på framtiden i Afrika. Jag tror på ungdomarna jag tror på de hårt arbetande kvinnorna. Det finns även en del bra men (fast inte så många)
Genom att satsa på de som arbetar för framtiden . Genom att ignorera de som är koruppta och arroganta. Jag hoppas och tror att jag och andra kan vara en positiv faktor i utvecklingen!!!!!

Men tro mig. Detta kräver uthållighet och trösklarna är många såsom den lilla familjen från Uleole som har kommit att söka vår hjälp. Pappan har avlidit i Aids. Mamman är svårt AIDS sjuk . Det är två små barn i familjen och det tredje barnet den vackra 16 åriga dottern klarar inte av att freda sig för påträngande karlar. Jag blir så ilsken!!! Vart är grannarna??? Var finns kyrkan och dess sociala insatser . Var finns byledningen !!!!!! Byledningen har nu sökt vår hjälp och då pratar dom om att hjälpa till med pengar så att mamman kan åka till lasarettet och få hjälp med bromsmediciner och även hjälp med pengar till maten. Men varför håller man inte rent från GAMAR till karar. Fattar inte by ledningen att Aids problemet inte kan stävjas om man inte ta i med hårdhandskarna. Nu ber de oss om hjälp OCH HJÄLP SKA DE FÅ!!!! JAG ÄR SÅ ILSKEN!!!!!!


När jag reflekterar på ovanstående så ser jag det så klart.
Det första har samband med det senare. I positiviteten fungerar ett socialt system. Man hjälps åt i positiv anda. Men när misären blir för påträngande så är "gam" mentaliteten en självklarhet. Bland de matta kan man förvänta sig "bordsskick" bland de hungrande river och sliter man "stjäl och ljuger" (Och då är det inte bara hunger efter mat , det kan även vara hunger efter framtidstro eller socialt sammanhang.) AIDS är en sjukdom som frodas i det äckliga i det nedsmutsade. Lösningen ligger inte bara i att förse de hungrande med kondomer.

LÖSNINGEN LIGGER I ATT VI SER DE MINDRE LYCKLIGT LOTTADE SOM MEDMÄNNISKOR OCH BRÖDRER.!!!!

Lika fan kommer jag att slå den som ger sig på en försvarslös på käften!!!!!!!!

Sköt om er mina vänner../Ewout

Kära vänner.

Livet är verkligen inte så enkelt och en del gör det svårare för sig än andra. Vet inte om jag har så mycket val . Är i den situation som jag är på grund av min egen önskan och läggning. Som kräftan vill man gärna hitta vägar att kravla ut ur den situationen som man så lättvindig simmade in i
MEN VART FINNS UTGÅNGEN. ?? Den definitiva utgången kommer när jag kollar vippen. Det skrämmer mig inte särskilt mycket. Det som känns tungt är mina kära och de som har blivit beroende av mitt arbete. Dagens fundering är att inte dra mig tillbaka i en hastsituation, utan genom att mera pö om pö dra mig tillbaka. Pensionera mig och se vad som händer om jag ligger lågt. Det låter väl bra men verkligheten är den att jag inte hittar någon som tar ett verklig ansvar och jag känner det som om jag bär på en stor ryggsäck. De som jag tar till hjälp sätter sig gladeligen in i den redan överfulla ryggsäcken men Afrikanska medarbetare har svårt att se skillnaden på sitt åtagande i arbetet och sitt privat liv. ”Kan du hjälpa mig med min familjesituation ? Kan du hjälpa mig med min skuld? Mina föräldrar har avlidit Kan du hjälpa mig med begravningskostnader??”
Ryggsäcken blir bara tyngre och inga avlastande krafter dyker upp.!!!
Ni får gärna önska mig lycka till !!!!

Kramar från Ewout

Känslan av att vara lurad är ständigt närvarande !!!

Jag har fortfarande inte kommit underfund med om det är ett kulturfenomen eller om det är ett fenomen i utvecklingsstadiet. Först trodde jag att det bara var de blanka (vita) som blev lurade men man hör att även Afrikaner råkar illa ut. DEN SOM HAR HAN BETALAR är en grundregel som kan påverka. Det andra är språklig missförstånd som ytterligare påverkas av fattigdomen " lägg inte en limpa framför en fattig" Men tjuvar finns det i alla kategorier som är inblandade i detta fenomen. Har upptäckt att man blandar ihop sina egna behov med arbetet. Skiljer inte på jobbet och det privata. Man kommer inte till arbetet för att man har ett privat ärende. Man kan inte hushålla med arbetsinkomsten för man hade större behov denna månad. Man avslutar en lönediskussion med att be om ett lån för skolavgiften.
Måste rusa vidare nu för Anna Svenssons lilla avskedsfest är i kväll och det är viktig för mig att vara där.

Ewout...

Jaha du lilla dagbok!!! Kan du nu hålla reda på vad som är dagens uppgift ?

Först hämta cement till byggandet. Det behövs gångjärn till svängdörrarna i restaurangen. Har inte upptäckt var jag kan köpa sådana så jag behöver kanske fråga kommande volontärer om de kan ta med sig från Sverige.
Songela kom med ett par vänner igår kväll. Dessa killar är duktiga att bygga i bambu. så jag bejakar dem i att tillverka bambumöbler m.m.Jag behöver hålla koll på Songela för han håller gärna på med allt annat än vad jag har bett honom om. Överhuvudtaget handlar mitt arbete här mycket om att hålla koll . Att kontrollera.!

Vi var till pastorn för att bestämma datum för dopet av Johannesså den 11 September ska det bli dop i den Luterska kyrkan. Pastorn talade varmt om sin syster som är ogift. Det skymtade igenom att han skulle gilla om jag kunde bli släkt med honom genom att gifta mig med hans syster.! Kära Salome sitter som en Madonna och lyssnar på galen mans prat. Jag är så stolt över att vara hennes man. Jag är så stolt att vara pappa till Johannes. Även Salome vill gärna visa upp sin drömfamilj.

Vet inte om denna del kom iväg till Catharina Lind. Men hur som helst så var det stor begravning idag. Den pastor som var vår familjevän och som skulle döpa Johannes om två veckor HAR AVLIDIT och redan 24 timmar efter hans död är det begravning. Det var stor anslutning och jag var den ända vita och visst är jag annorlunda men jag känner mig totalt accepterad här.
Döden är så nära här. Någon sa till mig " Ni behövde dö lite oftare i Västvärlden för att uppleva att döden inte är så farlig som ni tycks tro"….

Tack gode Gud att jag får vara med och lära mig så mycket.

Ha det så bra alla vänner!!! /Ewout

Byledningen från Bumulayinga kontaktade oss.

Kan ni hjälpa en nybliven ensam mamma som har nedkommit med tvillingar?. Det ena barnet har redan avlidit och det andra är i en dålig situation eftersom mamman inte har någon mjölk.!!!!
Det är 5 barn i familjen och det är ganska tydlig att den ensamstående mamma har AIDS.
Den 9 åriga dottern hålls nu hemma från skolan för att kunna ta hand om barnet.
I byledningen vet de nog om att jag inte klarar av att INTE hjälpa men det är en mäktig uppgift! Bråttom är det för barnet svälter ihjäl. I detta fall är det ända möjliga att snabbt föda upp barnet med mjölkersättning i en nappflaska. Då är hygienen mycket viktig för annars blir barnet uttorkat av diareer..

Lilla Johannes gråter som en baby gråter. Han är inte den unika stillsamma babyn längre men här är det kö för att ta hand om honom så det är inte så betungande som det skulle ha varit utan storfamiljen. Jag stjäl mig till närhetsstunder. Nära nära. Han är så fin och det är lycka att dofta i sig hans härliga babydoft. Jag spanar och spanar. "Vad är du för pojke ?" och jag ser bara nya saker. Andra säger att han liknar mig. men han tycks inte vara färdigformad ännu. Han har blivit brunare?. Nej det går inte att förklara det måste upplevas. Jag älskar honom !!!

Hälsningar Ewout

Varje välvillig person ger barnet ett gosedjur.
I Sverige tar man med ett gosedjur när man hälsar på ett barn. Något som man förväntar sig att barnet ska gosa med tala till och använda nästan som sin låtsasvän och det är tydligen en stor marknad för gosedjur.
Om jag har vill ge ett barn här en docka eller liknande så tycks det räcka med att jag ger en trasa som snabbt kan förvandlas till en docka. Man tar en trasa och knyter sin nyvunna trasbaby på ryggen. Kan man sen få en hacka så går barnet med sin trasdocka på ryggen och hackar i jorden. Barnet indentifierar sig med sin mamma.
Vi ger gärna gosedjur men vem indentifierar sig barnet då med.?? Nej Gosedjur är en västerländsk företeelse. Vi ser på barnprogram och förstår "djuren är väl även människor”. Ja det är just vad de är fast bara i fablernas värld !
Vill man ge barnen något så ge något som de har användning för. Kritor, papper, pennor, sygrejer och verktyg. När ni kommer hit så sätt er och tillverka tillsammans med barnen!!
Vi tar oss för med att ställa i ordning en lekplats för barnen. Har gjort stommar till lekstugor, med en förväntan att barnen ska trivas där och fortsatta att utveckla det vi har gett ramar för. I vår iver att göra fint har vi krattat ihop pinnar stenar. papper m.m.
Nästa dag så kan man se att barnen på sitt egna vis har kreerad sin lekplats i den hög som vi kallade för avfall!!!
Av alla de hundratals gosedjur och dockor som vi har fått till barnen så är det inget av barnen som dagligen kommer konkandes med sin kära gosedjur eller docka.

Hälsningar Ewout

Hej ni som ska resa till oss i Matanana i Oktober.

Det är drygt en månad kvar men jag vill gärna kommunicerar lite så att vi kan lära känna varandra. Antar att ni läser hemsidan www.yatima.se  och bloggen www.ewoutsblogg.blogspot.com.
Det är mycket på gång och många människor söker vårt stöd. Senast igår var det en mamma som har fött tvillingar. Mamman har ingen mjölk i brösten. Hon är HIV- smittad och det ena av tvillingarna har redan avlidit. Vi kämpar för att det kvarvarande barnet ska överleva.
Det är hur mycket arbetsuppgifter som helst men det kan vara svårt att  som nyanländ se vad som är var och ens uppgift. Ni kommer som en grupp, men var och en är här på sitt egna initiativ och jag rekommenderar att ni tar för er som enskilda personer och inte som en grupp.
Kulturchocken är ett välkänt fenomen. (se Catharinas tankar efter Vistelsen här) Man blir även lite känslig för nya bakterier. Men häng inte läpp för det. Lite av både det ena och det andra ingår i att resa till en så annorlunda miljö men det är mindre farlig än vad man kanske föreställer sig och det finns tillgång till god läkarvård. Vi håller på att bygga upp en liten läkarstation med tillgång på både skolmedicin och naturmedel. Det mest verksamma naturmedlet mot malaria är ”ARTIMESIA ” se gärna på google. Det är det medel som jag använder för att klara mig mot malaria. Det har inga biverkningar och jag kan inte se annat än att det fungerar bra (även mot dålig mage). Jag ska ta med det när ni blir hämtade från flyget för den som väljer att ta artimesia som profylax. På själva projektet är malaria risken ganska liten eftersom vi bor på 2000 meters höjd.

När solen är uppe så är temperaturen här som en svensk sommar. Men på kvällen och morgonen kan det vara ganska kylig. Det vore även bra om ni tar med er egen sovsäck. Regnperioden kan har börjat när ni kommer så tänk på det med klädvalet.
Jag behöver väl inte tjata om att man undviker utmanande kläder. Det är en sak på stranden vid kusten men här i byarna är det lättare att få bra kontakt med befolkningen om klädvalet är anpassat till den kultur som råder här.
Det är alltid tacksamt att få praktiska saker från Sverige. Kläder skor, ryggsäck för barnen, sygrejor , verktyg samt även saker för lekis som pennor papper kritor m.m. Engelska böcker både för barn och ungdomar uppskattas. Undvik plastleksaker godis, gosedjur barbiedockor m.m.
Barnens lekar består mycket i att härma vuxna och de ska inte matas med för extrema västerländskt inflytande.
Att gosa med barnen och att krama dem m.m är helt OK men undvik att "jamsa" med dem. Hantera barnen kärleksfullt och "robust"
Många tycker att strukturen är svår att se i upplägget här och det är riktig att strukturen som råder här inte är svensk. Det finns en struktur men den är Afrikansk. Vänta med att kritisera för snart kommer ni underfund med att det fungerar ganska bra ändå.
Som jag kan se nu så kommer en av uppgifterna vara att färdigställa och inreda det tidigare nedbrunna huset där våra barn bor. Tacksam för pengar och materiellt stöd till detta.
Hoppas nu på respons så att ni kan vara väl förberedda på att detta i vår verksamhet.

Ni är hjärtligt välkomna hit...
Hälsningar från oss i Matanana


Efter en lång bussresa från Dar Salaam hamnade jag i Mafinga tillsammans med två andra volontärer som också skulle dit. Vi blev hämtade av Ewourt och så bar det iväg till Matanana där barnhemmet, dagiset låg.
Jag var rätt så trött efter resan och alla nya intryck av att komma till Afrika. Den första tiden kände jag mig ganska så vilsen och det var svårt att hitta någon struktur. Den fanns naturligtvis där det var bara jag som inte förstod den eftersom jag tänkte och trodde att den skulle se ut som i Sverige.
Barnen var underbara men man såg också att dom kom från mycket fattiga förhållanden. Kläderna hängde knappt ihop och jag kände mig ganska så hjälplös och funderade på hur man skulle kunna förändra något till det bättre för dessa barn.
Tiden gick och det hände många svåra saker de första fyra veckorna. Efter min andra dag i Matanana gjorde en vandring i bergsbyarna. När vi kom mot några fält så hörde vi ett gråtande barn . Då vi kom dit såg vi att det var ett spädbarn som låg där på marken i ett litet tygstycke. ( Lilla Vittney)
Mamman kom och berättade att barnet var hungrigt men att hon inte hade någon mjölk att ge sitt barn. Att stå där med en mamma som dessutom var hivsmittad och inte hade mat till barnet väcker starka känslor av otillräcklighet ilska och förtvivlan.

 Den kvällen såg jag på stjärnorna och grät för första gången och det blev inte den sista gången under min tid i Matanana. Ewourt frågade på morgonen hur jag mådde . Han sa ” Jag såg på dej att du tog det väldigt hårt igår ” och då grät jag för hans omtanke.

Med tiden gick det allt bättre och jag började allt mer se rutinerna även om jag hade svårt att förstå tankesättet. Förutom barnen så fick jag kontakt med många kvinnor som arbetade hårt på fälten från morgon till kväll för att sedan gå hem och sköta om sitt eget hem och sina barn.
Trots att de arbetade hårt för låga löner så var de alltid glada och ville gärna att man skulle komma till deras hem och de bjöd alltid på det lilla de hade.
Efter ca fyra veckor tog jag en paus från Matanana ca två veckor . Efter att fått fundera föll bitarna på plats mycket tack vare att jag pratade med Johanna en av volontärerna som var på väg hem från efter sin tid där.

Jag kände mig redo att återvända och längtade tillbaka till gården och familjen. (Så tack för ditt stöd Johanna.) När jag kom tillbaka kändes hur bra som helst. Kanske var det så att jag kunde bortse från min svenska syn på hur det borde vara.

Jag kunde mer och mer förstå varför man gör som man gör även om jag inte tycker att det är rätt alla gånger för hur ska man kunna tycka det är rätt att någon klipper öronen av en hund för att markera för hundägaren att den inte ska springa omkring och hur ska man kunna tycka det är rätt när människor tar lagen i egna händer och misshandlar en ung pojke nästan till döds i Mafinga.

Hur kan det vara rätt att flickor utnyttjas sexuellt och varför ska en hivsmittad kvinna behöva lämna bort sitt barn och dessutom bli bortstött av familjen.
Ewout och Salome har varit en stor hjälp under min tid i Matanana . Dom kunde ge svar på de frågor jag funderade så mycket över över.

Dagarna avslutas alltid med att alla äter middag runt den öppna elden. Då är alla familjemedlemmar samlade, även höns hundar inräknat.
Salome sjunger ofta sånger liksom Stomany och Lilly som jobbar och bor på gården. Ibland dansas det afrikanska danser och det blir sena kvällar speciellt när det bakas bröd till morgondagen. Det är ett bra sätt att samla kraft till en ny dag som man aldrig vet hur den kommer att bli.
Jag fick lära mig så mycket om den kultur de lever i och jag fick förmånen att under tre månader vara nära dessa människor och lära känna dem.
Människorna här har en stark tro till Gud (Mungo) som ger dem kraft och framtidstro.
Jag har haft förmånen att dela sorg och glädje med familjen och andra kvinnor där. Allt detta har gett mig ett helt annat perspektiv på livet och det är jag så tacksam för.

Vem lärde sig mest egentligen….

Mitt svar på det är att det går inte en dag utan att jag tänker på min afrikanska familj och alla andra vänner där i Matanana . Det var mitt livs mest givande resa och jag hoppas att jag kan återvända dit igen.

Till sist vill jag säga tack till Salome och Ewout för att ni finns.

Catharina volontär november 2008- feb 2009



,

Lilla Johannes gillar när han blir badad. Då kommer hela storfamiljen och vill vara med antingen som medhjälpare eller bara som åskådare. Han är så söt. Nej han är mera, han är fantastisk!!!. Jag är pappan och i det har jag en given ställning. Men jag är även som en slags farfar och dom som är morföräldrar eller farföräldrar vet att deras barnbarn är det finaste som finns.
Han kan visst gråta också men Salome är så duktig på att få honom nöjd igen. Bröstet och matningen kan vi ändra på eller konkurera med. Tonåringarna bär honom på sin rygg i en kangasduk när de har turen att vara Dada (stora syster).
Nu förtiden är jag van med så många. I Matanana och i Mafinga och även i Iringa är det många som hejdar mig och undrar hur det är med Johannes Capuccino och med mamma Salome. De gratulerar och markerar att de i och med att de känner oss även är delaktiga i detta mirakel. !!!!

Catharina (hon som hjälper mig med redigering och bilder till bloggen) har haft en liten diskussion på facebook. En del skrivare ifrågasätter meningen med att hjälpa folk i tredje världen när det finns människor i Sverige som behöver hjälp. Jag för min del tycker att det är sorglig med människor som far illa i Sverige och att det är bra att det finns människor som värnar om svenska människor som behöver hjälp. Jag hoppas att de som anser att man ska hjälpa sina egna i landet först går i bräshen fär att hjälpa den kategori av de hjälpbehövande som man talar om menen det hindrar ju inte att andra som vill hjälper människor lite längre bort.

I Sverige tar staten (de folkvalda) hand om samtliga uppgifter, så även att sända pengar till behövande. Detta är bra till viss grad men det kan också skada det personliga engagemanget. Att hjälpa en medmänniska är så mycket mera än att ge pengar !!! Världen tycks vara stor men mänskligheten behöver varandra och vi är alla resultatet av samma skapelse.
I frihet kan vi vara en medmänniska. Värna om varandra och känna brödraskap till var granne och till det yttersta hörnet av skapelsen.

Ha det så bra allesammans... /Ewout.

Nu sitter jag och lipar igen....

Sandra som just har åkt hem efter sin volontärperiod hos oss har tagit upp stafetten med att förse Justin med res och fick pengar för hans resa till Tyskland.
Första givare Ewout 500
Andra givare Sandra 2500 kr
Det kommer att behövas minst 10.000 kr och tre tusen är insamlade. Justin grät igår kväll när jag berättade om Sandras generösa gåva!!!!!!!!!
Skulle vilja skapa en fond där ungdomar härifrån skulle kunna få ett verklig lyft. En upplevelse för livet. Något som skulle ge dem ett verklig framtids perspektiv.....

Ewout....