måndag 30 maj 2011

Vi kan gå och ta oss en kopp kaffe, pusta ut och tänka efter, men den riktig fattiga sitter där i skiten - underläge i allt. Bara att hoppas på en allmosa och vara beroende av andras välvilja.
Jag träffar nu dagligen mamman med sin barnaskara. Familjen upptar en hel del av mina tankar. Barnaögon följer mig i allt jag gör. "Kan vi tro på dig? kommer du att överge oss såsom alla gör /" Människor blir rörda och lovar att återkomma men sen händer det inget
Denna familjs för och nackdel är att de inte är helt nergångna än. De tillhör än så länge inte den vanliga  "tiggeri " världen.
Barnen har glimten kvar i ögonen men för denna skara räcker det inte med en krona i tiggarpengar, likväl som vi inte kommer någon vart med en tia. Denna ekvation är svårbegriplig . Varför ska den fattiga klara sig med en liten slant medan den mera bärgade behöver ett större belopp.
Måste bestämma mig för hur jag ska hjälpa dem. Den närliggande tanken är att jag betalar mina Rastavänner för att hyra ut ett rum i deras hus (som jag betalar) och att mamman där kan hitta uppgifter som kan ge henne en liten inkomst
Jag kan inte bara låta dom bo i den farliga staden och sova i parker. Ni kommer att få finna Er i att jag återkommer med fortsättningen på detta människoöde.
Vi hörs Ewout

lördag 28 maj 2011

Hej vännerna.

Mår lite illa. Glasögonen gick sönder och jag får ont i huvudet av fel glasögon. Kom just till Dar es Salaam från Zanzibar och havet var påfrestande för magen. Snabbmaten tål inte så mycket sjö förrän man blir sjösjuk på den.
Jag var och orienterade mig om boende och resande på Zanzibar. Ön är vackert grön och ganska välordnat. Stränderna är härliga men det ar ganska dyrt att bo och vara på denna paradisiska Ö. Norra Zanzibar är mera ungdomlig med discostämning. Östra Zanzibar lugnt och med familjestämning. Stone town turistmässig och många strandraggare. Det ska bli festival i Juni .


De resenärer som har bokat genom volontärresor kommer att få uppleva mängder av spännande kontakter. På kvällen äter man med fördel i Garden. En stor mängd av matstånd tävlar om att fresta hungriga kunder. Hela grillade krabbor stora räkor juce på sockerrör och härliga pizzor. Det kryllar av liv. Man kan gå efteråt och se Afrikansk dans så det finns mycket att göra.

Mitt pågående projekt med att hjälpa en mamma med 5 småbarn känns som ett svårt projekt. Problemen som ligger framför denna familjs framtid är ofantliga. Ska jag ge upp och bara gå därifrån ? Vet att Salome skulle säga ”EWOUT du kan inte lösa ALLA problem!" men jag vet även att jag kommer att få mardrömmar om jag inte gör det som jag kan göra!!!! Har redan börjat drömma om dessa fina ungar som nedgångna tiggarbarn. HJÄLP!!!!!!!!!!!

Hälsningar Ewout

onsdag 25 maj 2011

Avreagerade mig på en stackars taxiförare. Har gav mig ett hutlöst förslag till pris, men han kom i fel stund med sitt luriga försök..... Ibland blir det för mycket och urladdningen kommer oväntat.
Är i Dar for att orientera mig för resenärer från Sverige. (boende i Dar- Safari och äventyrsresande- Zanzibar) Volontärresor organiserar korta spännande resor där man bland annat är en vecka i Matanana. Jag hoppas mycket på dessa resor. Resenärerna har en ständig ledsagare med sig. Från hämtandet på flygplatsen tills lämnandet efter drygt 14 dagar.
Hör er för om detta resande!!! Volontärresor


Fastnade igår när jag skulle gå till hotellet. En mamma sitter med sina 5 barn- Hon är inte den vanliga tiggare typen. Denna familj ser ut komma från en lite bättre situation
Familjen är från Kenya (Mombassa) de hade följt med hennes man till Kongo, men där har han övergivit dem. Kongo är ett svårt land att vara i. Och aven Kenya är hårdfört. Mycket kriminalitet så hon försöker att hitta en situation i Tanzania för henne och hennes barn. Nu är de på gatorna i Dar es salaam. och framtiden ser dyster ut. Den 10 åriga Diana ser vädjande på mig Även Mickael 8 år griper mitt hjärta. de andra är för små för att uppfatta situationen. Vill ge dem lite andrum så jag tar dem till mitt favoritställe. Vi äter chicken Tandori med alla tillbehör.
Sen mitt i alltihopa ser jag det hopplösa i situationen!. Mamman börjar förhandla med en gatuförsäljare om ett par lyxskor ( för pengar som jag just har gett henne )Mamman ser min ilska, och avbryter handlandet. Tar dem till ett billig hotell så att de slipper sova ute i alla fall denna natt. Men hur ska det gå ? Man kan inte sova ute i Dar es salaam Malaria, rån, våldtäckt. Farorna är många.... Lösningen skulle vara en härlig storfamilj där man värnar om varandra men Salome blir vansinnig på mig om jag kommer dragandes med detta gäng. Ska träffa dem idag igen och se om det finns några kreativa tankar , en plan att lösa deras situation.

Hälsningar Ewout
info@volontarresor.se

Nya bilder från volontär Madeleina Strömberg feb-april 2011



Pomoko och Alfa
,

Pomoko

Matlagning runt elden


Daud

Wittny

Dagisbarnen vid vällingen

Ezekia

Benison och Daud

tisdag 24 maj 2011

Tror mig!!! Saker är så annorlunda här. Man kan undra varför vi västerlandare är så attraktiva att göra affärer med. Men nu inser jag att Afrikaner har inga extra pengar med sig. Man har skrapat ihop till de förutsedda utgifter och knappt det. Även välbärgade personer har ingen vana i att ha pengar på sig. Råkar gång på gång ut för denna kategori som ska anses välbärgade men de tigger om än det ena än det andra. Fin villa fin bil. Statusen är viktig men inget extra. inga reserver för oförutsedda kostnader.
Har ägnat mig åt att hämta pengar som har kommit fel nu i ett antal dagar.

Det är intressant och lärorik att iakttaga människor när man som jag nu kuskar fram och tillbaka till Iringa. Bussen skapar en hel del närkontakter. Just nu sitter en storväxt Massaj och domderar. Han är på lyran och berättar högljutt om hur han dödade ett lejon. Mannen är kraftig och till åren kommen. Han fäktar med armarna så hans kropp blottas mera än lovlig .Antar att lejonhändelsen var i hans unga dagar, men han tar tillfället i akt att öka sin status genom att berätta högljutt. Han kallar sig för lejondödare och spänner ögonen i medpassagerarna. Medpassagerarna är måttlig intresserade, men det ökar bara hans iver att berätta.

Jag sitter inträngd bak i Daladalan. En vacker ung kvinna har satt sig nära mig. Stackars jag råkar ut för det ibland. Har lagt armen bakom hennes rygg för att vi alla ska få plats men allteftersom bussen töms så sitter hon kvar och vi sitter tryckt i ett hörn . Och vem kan tror annat än att jag sitter och håller om henne... Jag trivs med tillvaron, känner mig accepterad här och kan flyta med i rytmerna. Fast visst kan det bli mäktig. Vi kommer fram till Iringa Musiken skvalar. En kvinna dansar till rytmerna. En man kommer konkande på en majssäck. Dessa säckar väger 120 kg. Hans knän skakar och han tycks ha ont i höfterna. Nej han har hittat ett av Afrikas vanliga sett att ta kål på sig, GENOM ATT överlasta sig och sin situation.(kanske är jag mera Afrikan än jag anade!!!!!!!!)

Kanske jag tog i lite när jag beskrev ett gränslöst upplevande. det finns givetvis mera balanserade sett att uppleva. var och en bör skräddarsy åt sig själv. Och var uppgift här är att ge Er tillfälle att uppleva det som känns viktig för Er.
Man kan ha ett fredligare leverne exempel i Bumulyainga i den blivande storfamiljen där. Läsa sagor för barnen när de ska sova Borsta tänder och skapa en familjär stämning, Visst låter det häftig men vi har inte kommit dit än. Det är svårt att få ordning på tandborstandet. Även mycket små barn har bedrövlig tand situation. Barnen är vana att lägga sig med kläderna på. De använder inget toapapper. Tjejerna i tonåren använder inga mensbindor. Så nu fick ni denna idyll punkterad. Men ge inte upp… Kom och påverka. Det finns många uppgifter till den som önskar betyda något för dessa fantastiska barn.


Hälsningar Ewout…
Har varit utan pengar i ett antal dagar. För mig en lärorik erfarenhet . Här i Afrika känner vi västerländare  ganska bortkomna när vi är utan pengar. "vår trygghet har vi i plånboken" men den intressanta upptäckten var att jag upptäckt att vårt påstående att Afrikaner bara vill åt våra pengar är en förenkling. I själva verket är det naturlig för en Afrikan att den som har får betala. Västerländaren har… alltså får han betala. I mitt fall när jag var totalt utan pengar då gällde inte det att jag ska betala. Med stor glädje upptäckte jag att den ena efter den andra av mina vänner kom fram och erbjöd mig mat, pengar skjuts m. m. Vi var nu verkligen jämställda och då kan man räkna med kollektivets stöd. WAW. WAW

På många sätt kommer jag allt närmare det genuina Afrikanska. Som nu imorse när jag tillsammans med Salome var på en begravning av en släkting till Salome. När vi kom in i den mörka hyddan så svimmade kvinnor, skrek och hade som spasmer. Salome blev meddragen på golvet och jag oroade mig för hennes gravida mage. Den avlidna låg på en säng, (han hade dött några timmar tidigare och begravningen skulle vara redan samma dag. Jag är givetvis en särling, men känner mig ändå som del av händelsen. Salome är en ärad familjemedlem och jag tillhör familjen. Men visst är det mäktig med skrikandet och hela atmosfären. Jag gick därifrån trots att man tyckte att jag skulle stanna. Salome kommer att stanna över natten. Då ligger alla huller om buller i det lilla huset, och rätt vad det är sa får någon för sig att skrikande sörja .
Ärlig sagt så vet jag inte om jag skulle palla för en sådan natt.

Den lilla texten som följer ska vara en inbjudan att komma och uppleva tillsammans med oss.
Jag vill visa Er, jag vill ledsaga er som kommer som gäster. Var med mig på en begravning eller ett bröllop
Jag vill att vi tillsammans med Afrikaner ska gråta eller skratta. Jag vill krossa skalet som hindrar många från att uppleva. Ge mig en dag där ni släpper försvarsmekanismen. Var med när man skriker sin förtvivlan Var med i högen av människor
Var med och försvara en försvarslös. Var med och ställ er emellan den som slår och den som blir slagen.
Sitt inte och diskutera svensk TV program eller diskutera svenska köttbullar. Var med och sitt i en buss där ni knappt vet vart den är på väg, eller om det finns ett hygglig hotell dit den kommer. Ge mig en period eller en dag. (Jag ska vara rädd om Er men förutsättningen är att det inte finns några villkor. Kom och upplev !!!!!!!!!!!

söndag 15 maj 2011

Kära läsare….

Det var med ett visst vemod som vi skjutsade 5 volontärer till busstationen. Det kommer att bli lite tomt en period. INGA VOLONTARER!!!!!! Men vi får väl nyttja tiden att rusta och feja och att förbereda oss på kommande besök. Det ar MYCKET stimulerande med besökare som kommer .Nya impulser ochk kontakter. Man säger att det är högsäsong här under sommaren , men min erfarenhet är att man ogärna åker bort från Sverige under sommaren. Hellre åker man för att korta ner vintern.

Nya besökare kan förvänta sig ökade möjligheter och aktiviteter här. Trummor, Afrikansk danskurs och Swahili kurs. Möjlighet till konst , målning och skulptur, bygga lerhusbygge. Att cykla och uppleva små byar. Vi är nu även inblandade i att kunna förmedla äventyrsresande. Det är viktig att ni som vill vara här är målmedvetna och att ni ger tillkänna vad som är viktig för Er. Med den stora kontaktytan som vi har så kan vi stötta Er i den upplevelse som är viktig för Er

Salome tar ut alla svängar med sin graviditet. Hon vankar och putar med magen. Hon har en hel liten stab som servar henne. Var på undersökning och allt var i sin ordning. Förlossningen kommer nog att bli med kejsarsnitt. Detta kommer ytterligen att utestänga mig från att vara med på förlossningen. När jag nämnde att papporna brukar vara med vid födseln så blev jag inte trodd. Akisa iaktar sin mamma och tar efter i allt som är. Även hon tycker att hon behöver lite extra omsorg. Vi diskuterade namn kring elden nu på kvällen. Robbin förkastades för det är svårt att säga R för många här. Caputtino har blivit det vedertagna "arbetsnamnet"

Ha det så bra allesammans / Ewout

Volontärresor vår samarbetspartner vad som gäller att komma och arbeta har hos oss med imail adress info@volontarresor lanserar en ny resa till Tanzania.
På denna resa åker man på safari, man besöker Matanana en vecka och man är en vecka på Zanzibar. Under hela resans gång är man i gott beskydd av en person som är ens ledsagare ända från det man blir hämtad från flyget och tills man är på väg till Sverige igen.
Hoppas att många tar tillfället i akt att under lyxiga trygga former kunna uppleva Tanzania och framför allt vara vår gäst.

Ewout….
Årsmöte i föreningen Yatima heart to Heart i Sverige hålls i Uppsala den 22 maj kl. 16.00 i Ingalill Palms husbåt i Fyrisan (Östra Ågatan 86 Uppsala) !!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Var med på detta viktiga möte!! Ni kan förvänta Er färska berättelser och bilder från verksamheten i Tanzania.

torsdag 12 maj 2011

Jag vet inte om det är jag som hittar människor med problem eller om det är människor med problem som hittar mig. Som nu  mormorn som tar hand om 4 föräldralösa barnbarn. Denna mormor har ett äcklig varande sår på smalbenet. Hårda bölder, (är det cancer ?)
Volontärerna och jag har tagit oss an henne och volontärerna har gett henne madrasser filtar, skolkläder och en del mat. Min uppgift är att ta henne till lasarettet som ligger långt från denna by Madoma.
Dåliga vägar om man nu kan kalla det vägar. Det stinkande såret och osäkerheten om vägvalet gör resan ganska kämpig men vi kommer fram.


Då visar det sig att det är bra att vara "musungo". Den vita mannen banar sig en väg igenom kön. Lilla mormodern ser förvirrad ut och börjar hälsa på alla människor. Men jag knuffar henne framfor mig, tänker inte ägna resten av dagen att sitta i en kö med människor som far illa. Vi hamnar i en slaktarbod !? Nej nu ser jag detta är rummet där man skär och plåstrar, bandagerar och amputerar.


De två vårdarna ( eller är det doktorer) klipper bort bandaget kring benet . De baxnar tillbaka när de ser såret med hårda knutar. Längre bort i rummet skriker ett barn  och en person stönar. Men nu har det kommit en ”Musungo” och han tycks ha bråttom . Ja jag har bråttom. Jag vill härifrån. Jag som trodde att jag var tapper känner av mina begränsningar. Jag låtsas att jag bara ha varit till tjänst med skjutsandet av mormorden och att jag ska nu vidare.
Säger åt doktorn att nu är detta hans problem och lovar att komma tillbaka imorgon. Doktorn försöker att låta mig ha kvar ansvaret men han kan bara prata med min rygg när jag tar mig därifrån. Hoppas att allt är väl imorgon när jag kommer.

Nu när jag skriver har jag dålig samvete .! Borde jag ha gjort mera. ? Men jag får väl ladda upp tills imorgon när jag ska hämta denna lilla mormor.
Skit också… Jag kommer inte att sova bra........

Hälsningar Ewout.

söndag 8 maj 2011

Ibland är jag lite trött på denna Ewout.

Han borde kunna begränsa sig. Så som idag… Bilen är på verkstan och han ”Ewout” skulle kunna vara hemma och njuta av en ledig söndag. Men nej han skenar till byn och får en motorcykel att köra honom till stora vägen. Föraren har inget körkort så han vägrade att köra hela vägen till Mafinga. Ingen hjälm och inga fotstöd. Men fort gick det. Vi överlevde och väl framme vid stora vägen överlämnas jag till en scooter trehjuling. Där proppas vi in tillsammans med fyra andra och färden går vidare i rasande fart. Vi kör om lastbilar och det svajar betänklig....
Även detta gick vägen. Inget internet i Mafinga, så jag tar bussen till Iringa. Här sitter jag nu och svettas. Har jag fått malaria igen eller är det bara överansträngning ?

Igår hade vi ett intressant besök från skogskunnigt folk från Finland och Sverige inkl experter från Tanzania. De besökte vår skogsmark och samstämmigt sa de att vi här på denna fantastiska plats borde satsa på den naturskog som etablerar sig av sig självt. Denna dal är så vacker med ett vattendrag och rikligt förekomst av månfaldigt växt och fågelliv.

Fortsätter att ha kontakt med denna finländska stödorganisation. Hoppas på att kunna samverka med dem att bekämpa fattigdomen på ett positivt sätt. Dels genom att hjälpa människor med att sälja sina produkter, dels genom att påverka och öka på till fler arbetstillfällen.

Hälsningar Ewout

lördag 7 maj 2011

Kära vänner !!!!


Tyvärr utryckte jag mig nog  inte så klart  så det kunde uppfattas som om att vi inte ville ha fler volontärer i Augusti. Vi vill gärna ha volontärer men jag kan se framför mig att det blir mycket i Augusti och då är det kanske inte så lätt att räcka till som vi önskar för Volontärerna.

Projektet med att få skolorna i vårt verksamhetsområde att sluta slå barnen tycks bli en succe. Den ena läraren efter den andra lovar att verkligen försöka att lyckas med disciplinen utan att slå barnen.
Projektet är stort upplagt, och jag arbetar mera än vad som är helt nyttig men det är för ett gott ändamål och jag mår bra när resultatet ser ut att bli som förväntat. Moyo kva Moyo står för uppmuntrande och stöttande till lärarna och jag har fått myndigheten och skolledningen att stå för kontrollen och att se till att lärarna håller sig inom lagen.
En kommentar från en lärare : ”När jag slår många barn så känns det som om jag har fått stryk själv!!”Ambitionen är att även få ordning på att flickor blir utnyttjade av lärare. Men denna fråga sopas gång på gång under mattan. Vi har mycket arbete kvar innan detta beteende blir stävjat och jag behöver ha allt stöd jag kan få. Volontärerna kan hjälpa till med Engelsk club. Men jag behöver även ekonomiska medel för att kunna ordna workshop m.m.

Vi pratade även om de svenska volontärerna som resurs med engelskan. Rektorn till den skola som ligger nära vårt projekt var ganska skeptisk. Volontärernas klädstil stör den klädstil som vi har som krav till våra ungdomar. Vi måste ta detta på allvar. Den accepterade klädstilen som finns i Sverige är INTE accepterad här. Korta kortbyxor och korta linnen och kjolar ÄR INTE ACCEPTERAT!!!!!!!! Tänk på det är ni snälla annars utestänger ni er från den gemenskap som ni kom hit för att uppleva!!!

Vänliga hälsningar från Ewout...

torsdag 5 maj 2011

Det blev lyckat !!!

Ca 40 deltagare kom till kreativitetstävlingen. Några riktig bra alster sen en del köpesaker och en hel del skräp. Men syftet tycker jag att vi uppnådde. Det var fokus på att det är och lönsamt med kreativitet. Efteråt kunde många sälja sina alster. Jag köpte det mesta. Anser att det är bättre att betala för en vara än att bara ge pengar som en allmosa. En välsnidad stol var första priset. Andra priset en pall i kreativ stil. Sen var det flätade alster, korgar, hattar en hel del trampcyklar, spjut skulpturer leksaker m.m. Måste verkligen få ordning på att kunna sända saker till Sverige. Är helt övertygad om att många av alstren skulle vara attraktiva att sälja i Sverige. Framförallt om man vet bakgrunden och har ett hum om vilka som har tillverkat sakerna.

Vi behöver ha många bilder. !!! Snälla ni som har varit här och har tagit bilder.. SÄND DEM TILL Catharina Lind  cathnilla@msn.com
Vill även puffa för att ni som kan länkar till ewout bloggen (det är Catharina Lind som redigerar denna blogg) Och ännu en fråga… Kan ni tipsa mig om bra bloggar ? Jag trivs med att skriva och tror att en innehållsrik blogg skulle kunna utveckla mitt skrivande. Jag tror att människor skulle kunna uppskatta att läsa ur den unika vinkel som jag får uppleva.

Idag blir det en resa. Nio st tillsammans med Volontärerna till den mormor med ett elakartat sår . Hoppas att saltlösnings tvättningen var en bra behandlings metod. I vilket fall som helst behöver vi se till henne och se om vi ska fortsätta som vi påbörjat eller om vi ska ändra behandlingen, eller om vi behöver ta henne till lasarettet. Resan till dit hon bor är en upplevelse i sig . Sist fastnade vi ordentlig i en lervälling. Det är långt bort om allfärdsvägar. Och de få människor man ser tittar förvånat att en bil har tagit sig in i deras område utan vägar.
Jag sätter på bilradion med häftig musik och barnen efter vägen börjar dansa och sjunga.....

söndag 1 maj 2011

Matanana, 16 mars 2011
07:20, väckarklockan ringer. Upp och göra mig i ordning för en ny dag, vardagsrytmen har infunnit sig oväntat fort. Frukosten intas runt elden nere på gården tillsammans med de barn som bor här. Arbetsdagen ser sedan ut som man själv vill, man kan vara både byggarbetare och dagisfröken om man inte har något eget projekt man arbetar med. Just idag hjälper jag till i den nystartade örtträdgården som ska innehålla läkeväxter som bland annat motverkar malaria och stärker immunförsvaret, vilket är extra behövligt hos de HIV-drabbade. Förhoppningsvis ska trädgården också verka som en lugn oas när de planterade träden växt upp. En plats där man kan slappna av och kanske en plats för möten mellan Ewout och volontärerna.
Efter att de cirka 30 dagisbarnen har ätit sin förmiddagsvälling hjälps vi nuvarande volontärer åt att tvätta barnen. Det har nyligen införts som en veckorutin och är välbehövligt. Förutom att badas får barnen sina naglar klippta och sår omplåstrade. Vi passar också på att titta efter giggles, små maskar som kan krypa in i fötterna.
Jobbet fortsätter fram till lunch då det är ugali och bönor med dagisbarnen och några elever från Primary School. Efter ugalin, som äts med handen till ljudet av smaskandet från femtiotal barn, blir det tandborstning på de minsta.
Eftermiddagarna i Matanana är väldigt avslappnade och spenderas efter behov; tvätta kläder, hämta vatten till en dusch eller en promenad till byn. När det börjar skymma rör sig alla mot gården och elden för att tillsammans äta middag. Ikväll är det lite speciell stämning för att en volontär ska åka hem och därför tackas av. Efter maten blir det därför sång och dans framfört av de boende. Varje kväll innan middagsbönen sjungs en sång men man blir lika förvånad varje gång över allas musikalitet. Alla hänger på och det är olika stämmor vilket gör att allt låter väldigt proffsigt. Kvällens show innehåller både gamla afrikanska sånger och ett hiphop-nummer.
Kvällen avslutas med en stilla sång om tacksamhet som får även de tuffaste att bli tårögda. Att bara få sitta och lyssna sådana stunder gör att jag känner en stor lycka över att få vara här. Lycka att få ta del av livet här, dela med mig av mina kunskaper och framför allt att få lära känna de här människorna.
Madeleine Strömberg
 
Vad gör man egentligen här i ett land med så allmänt utbredd korruption? Det är som om det sitter i generna på människorna. Just nu råkar vi ganska illa ut. Byledningen. manipulerar och grejar och allt är med syfte att få mig att betala mutor. Salome säger att det är särskild hon som råkar illa ut genom att Byledningen förväntar sig att hon ska dela med sig av den bingo som hon har hittat och att hon ska hjälpa Byledningen att klämma ur mig mera pengar. Hon ska inte ha ensam fördelen av att ha hittad denna spargris. Hon borde dela med sig. Man är övertygad om att det finns obegränsade pengar hos den som kommer från väst. Man säger att vi skor oss själva, och att vi bara delar med oss med en bråkdel av vad vi får in...
Och så är det på alla nivåer. Den höguppsatta kan behålla sin makt om den delar med sig till sin omgivning. Tjuven får hålla på om han delar med sig.

Vi är i processen att kämpa för barnens rättigheter. Att barnen ska slippa att bli slagna i skolan. Att de ska slippa att bli utnyttjade och använda i arbete åt lärarna. I detta fick vi hjälp av myndigheterna men svårigheter uppstår nu  eftersom myndigheter inte får den personliga fördelen (mutor) som de hade väntat sig. Vår Afrikanska rådgivare rekommenderar oss att vi ska ge efter och betala mindre mutor för annars kommer hela projektet att gå om intet säger han och då kommer barnen i kläm.
Det jobbiga just nu är att Byledningen motarbetar oss att hjälpa byn. De gör detta för att de inte får ut personliga vinningar.

Min reaktion är att vi måste markera starkt att vi inte är med på detta . Vi måste tala om för dem att deras sätt att motarbeta oss uppfattas av oss att vi inte känner oss hemma här längre. Vi ar till och med tvungen att hota med att vi kommer att flytta verksamheten till annan ort. Svårigheten är att Byledningen skiter i om barnen far illa, eller om folk blir utan arbete. Men vi är tvungen att prova för annars blir det bara värre.

Min plan ar att vi orienterar oss att finna andra byar som behöver hjälp, och att vi gör verklighet av att successivt flytta delar av verksamheten.. Att vi begränsar vår verksamhet här. Att vi talar om att vi gör en nedtrappningsplan. Det är så de flesta projekt gör. Det är en begränsad tid i en trakt och talar om att då och då kommer vi att lämna verksamheten här, och då är det upp till Er att sköta det på egen hand. Det är bara det att jag aldrig har sett att den tekniken fungerar. Projektet rasar när initiativtagaren drar sig tillbaka. Afrikanerna har ännu svårare för att hålla korruptionen stången.
Jag ska hålla Er informerade (önska oss lycka till!!!.) Vi måste markera  men jag klarar inte av att lämna våra älskade barn.
Kramar Ewout
Vet inte om ni har upptäckt det, Men jag har kommit underfund med att livet inte alltid är sa lätt!!!! (vilken insikt!!). Människor som man umgås med och som man kommer parallellt med finner man alltmöjlig gott hos. Och personen svarar med att finna gott hos en själv sen är det något som händer. Sympatin vänds till att bli antipati. Och plötsligen börjar båda parten att leta efter fel hos den andra. Vad man framförallt inte tål är att felet skulle vara hos en själv. Då gäller det att finna fel hos den andra och den negativa spiralen är igång.
Tyvärr har vi kommit i en negativ spiral med kindergarten läraren Julius. Han kommer nog att åka tillbaka till Kenya.

Detta innebar att vi verkligen får tänka till över hur vi ska sköta var småbarnsverksamhet. Att bara ta hand om små barn som behöver ha stöd och passning är i sig själv inte så svårt. Svårigheten blir större när två olika kulturer ska bestämma hur denna passning ska ske. I det Afrikanska gör man inget större väsen av att passa barnen. När dom är mycket små så är de på mammas rygg i en bärsele(duk) men sedan när de blir lite större så är det framförallt stora syster som tar hand om barnet.
I västvärlden vill vi ge barnen mera stimulans. Vi ordnar aktiviteter. Vi har en ständig fokusering på barnet. Detta resulterar i att barnet blir alltmera beroende av yttre stimulans. Och i negativa fall kan det urarta till att vi daltar och klemar med barnet.
Är det detta som vi vill bidra med i barnverksamheten här? Kan vi inte finna en form, där det Afrikanska står i centrum och där vi frän väst bidrar med en marginell stimulans. ?Barnet ska ju ändå leva i detta land.

Det stora kulturhuset är så gott som färdig . På lördag ska det vara en stor aktivitet här. Den utlysta kreativitets tävlingen ska gå av stapeln. Det har kommit in en del alster men jag förväntar mig att upprepning måste ske för att det ska ge det resultat som jag hoppas på .Ett resultat av produkter som kan tillverkas och säljas cooperativt.

Salome och jag var kallade till ett möte i Bumulyainga. Den märkliga frågan för mötet var, vad vi var för några. Vad som är vara ambitioner och vad vi har för framtidsplaner. Man tyckte att vi arbetade utan att samarbeta med byledningen, Jättebra om ni vill vara delaktiga i att hjälpa med de behövande barnen. De behöver ha mera varierad kost, frukt och mera grönsaker. Vi är verkligen tacksam för att ni vill vara behjälplig. Ne ni har missuppfattad detta mötets syfte. Mötets syfte var att se om Moyo kwa moyo kan åta sig mera barn, och mera uppgifter. Det tog mig en stund att smälta svaret, men sen insåg jag ändå att jag borde se detta möte som ett första steg till bättre samarbete, och större delaktighet av byarna.!

Hälsningar Ewout
När jag skriver att vi är igång med en konstskola så hajar till och med jag till. Måste tänka efter och redogöra vad nu detta är.
Mm, Mm Var börjar man ? Matunda är en skön rastakille...  Ja men du skulle berätta om en konstskola!!!. Har den redan börjat eller är det bara en av Ewouts vilda tankar?
Jo den har redan börjat. Vad säger han? Har han börjat en konstskola? Jo det är så att Matunda gick på en skulpturskola i Bagamoyo…. Ja men nu vill vi höra om en konstskola som redan har börjat i Matanana.

Matanana ligger 700 km från Bagamoyo. Denna Matunda gick utbildning på skulpturskolan i Bagamoyo...!? Låt mig berätta klart. OK. Och nu är Matunda en av vara medarbetare....!
Och han har börjad utbilda i konst. Dels skulpturer dels målning dels sång och dans, HAN ÄR VÅR KONST OCH KREATIVITETS ANSVARIGE . Volontärerna har nu mindre tid med att arbeta för de upplyser mig om att de ska dansa med Matunda..!!!!!! Barnen har knappt tid med att gå i skolan för de ska dansa och skulptera med Matunda. (Matunda betyder frukt på Swahili och jag vet inte vad för frukt vi har fått här på gården för nu är hela platsen en stor konstutställning. Först kom en kille "Rasta" och han fejade och rumsterade så man knappt kände igen sig . Sen kom denna frukt och stället ser ut som en konstutställning. Frukten tog med sig sin bror Jemshid som bara drömmer om att vara safari och äventyrsansvarig.
Snälla ni. Jag som trodde att Afrikaner inte var så kreativa men nu är det Karibiska toner överallt. Rasta, Rasta Jamajka. Vi förbereder en utställning på Nationalmuseet i Dar es salaam. Jo ni hörde rätt !.Det är här Bagamoyo kommer in . I Bagamoyo är denna skulpturskolan som höll på att kollapsa. Därför att de nu saknade den MUSUNGO, västerlandare som kan ge den struktur. O skratta inte nu men nu har de hittat mig att ge struktur.(historien är ju totalt sannslös)
Jag har redan kontakt med Nationalmuseet och de ska ha ett möte med oss att ha en utställning där. Huvudpjäsen blir en fantastisk skulptur med en slavdrivare som piskar en slav. (pjäsen är i naturlig storlek) Stora trummor en mängd med sköna pjäser målningar m.m. Vi ska även ha en kreativitetshörna på utställningar där människor kan prova på att skulptera i lera. Så skolan som höll på att kollapsa i Bagamoyo har nu ynglat av sig den har fått en syskonskola i Matanana.....(med Ewout som struktur ansvarig) Försök att hålla detta hemlig  för man kommer att skratta ihjäl sig! Tänk om vi kunde ta med vår härliga musikaliska storfamilj och sjunga och dansa i samband med utställningen på nationalmuseet..
Mm....Det var ju en tanke.

Men först ska jag hem och förbereda för påskmåltiderna. Det ska grillas .En spädgris och en get. 8 höns, 90 ägg 15 kg kantareller 10 kg passionsfrukter, potatis vitkål tomater och lök. Hoppas att det räcker. Vi är många kring elden . Gäster i olika former. Givande och behövande människor i en härlig blandning.

Salome är tillbaka från Nairobi så nu ar det ordning i boet igen. Salome försöker att begränsa sin man och då blir han sur. Ska jag inte jobba för att Justin ska kunna åka på en resa till Tyskland ??? till läkaren Thomas och hans generösa familj eller ska jag inte hämta de två tjejerna som är i desperat behov av stöd med nya kläder m.m. Eller ska jag vänta med att bygga upp det nedbrunna huset? Salome ger upp för hon inser att det ar svårt att begränsa Ewout. Ewout har så mycket argument varför han gör allt han gör, så hon inser att det är bara att acceptera .
Kramar till Er alla . Vill önska er en glad påsk.

Låt oss vakna.

Låt oss vakna ur vår dvala
söka djupt förborgad skatt.
Låt oss leva, älska, lida
gemensamt snubbla, sträva strida.

Låt oss dansa , svettas, kämpa,
tillsammans riva, bygga, plöja
ösande ur stjärnfyllt fat.
Låt oss stiga ur vår dvala,
skyndsamt välja enad väg.

Låt oss sköta våra plikter,
glatt i frihet, stadigt sträva,
tillsammans fråga och välsigna,
vara tysta och ge genklang.
Låt oss uppstå ur vår tvekan
och smälta samman uti ljuset

Ewout van Alphen