Tror att jag måste säga nej till att fler volontärer kommer i Augusti. Det är mycket på gång då. Det blir en conferans om naturmediciner och Salome ska föda.
Thomas Coog och hans son Jonas är stark inställda på att det ska bli en sjukstuga med alternativmedicin i Matanana. Detta tillsammans med en Waldorfskola. Ett kulturcentrum med restaurang och en konstskola . Det kommer att i sin helhet bli en betydande kulturell och social ansammling.
Sättet varpå allt detta är möjlig är att varje delverksamhet har sin egen drivande person. Min uppgift är att hålla styr på helheten. att stödja den ansvarige.
Idag är det måndag och Salome ska komma hem ikväll.

Volontärerna vill åka till Iringa…..Det har samlats in pengar till inredningen av det hus som ska återuppbyggas och volontärerna vill nu åka till Iringa för att ta ut dessa pengar. Vi håller redan på att köpa in madrasser fastän återuppbyggnaden knappt börjat. Barnen far lite illa i den lilla skollokalen där de nu tränger ihop sig. Den fuktiga luften gör att små infektioner blommar upp. Trångboddheten och fukten var det som fick oss att bygga det nu nedbrunna huset. Men nu är vi tydligen tillbaka i det gamla problemet igen.

Hälsningar från oss i Matanana….

Påsken i Sverige!!!
Har ni varit till kyrkan!!! Har ni ätit alldeles för många ägg. Har ni tagit en god bakelse på det mysigaste fik ni känner till? Kyrkan blev det bra?? Kom påskbudskapet fram så att ni darrade av iver? Det var kanske kallt och blåsig, så ni inte kunde sitta ute och njuta av bakelsen. Sen kändes magen inte riktig bra när ni hade slagit ett nytt rekord i intagandet. Jag letar efter glädjen och meningen med tillvaron. Dailama yttrade sig att meningen med livet är att ha glädje. Ja varför inte . I den verkliga glädjen finns inte svek och oegentligheter. I den verkliga glädjen finns gemenskap samhörighet trygghet m.m.
Jag finner glädje i att hjälpa andra människor. Men sedan rätt vad det är, så förbyts glädjen i att jag känner mig utnyttjad eller lurad. Jag är lite tjatig på detta tema, men generositet tolkas här som oseriöst . En generations människa ska utnyttjas. Mera kan man ta av den som ger. Han som aldrig tar upp liftare kan obehindrad åka vidare, medan han som tar med liftare när det är möjlig. Han ska känna sig skyldig när han inte kan ta flera liftare .Känner att jag måste unna mig en paus. En liten semesterresa med Salome skulle kännas bra. Salome har en ordentlig putmage nu och faktum att vi kommer att få ett barn är en påtaglig verklighet. Vad sägs om Sofia. Sofi Capricosa, eller bara Sofi. Jag har så många frågor som man skulle behöva ha en klok persons svar på. Men nu är det andra som frågar mig, andra som förväntar sig kloka svar av mig....

Vi är med Vittnes till läkare hon har så besvärliga sår . Bakterie infektioner som tycks spridas på grund av att det är varm fuktig i barnens sovrum. Vi vädrar efter bästa förmåga, men det är helt enkelt för trångt nu när det stora huset är under återuppbyggnad. Även skolan har blivit lidande av den tillfälliga trångboddheten.. Barnen sover i skollokalen och skolverksamheten har blivit lidande. Varje sak behöver sin plats och det är svårt under nuvarande situation. Funderar starkt på att stänga lekiset en period tills vi kan vara korrekta och seriösa med verksamheten igen. Måste överhuvudtaget se vart vi står med skolverksamheten. Har svårt att få grepp det  och om vi kan förvänta oss stöd i från västvärlden. Tror i vilket fall som helst att vi måste begränsa oss tillsvidare till kindergarten och eventuellt till 6 års gruppen. Sen får framtiden utvisa hur det blir med grundskolan.
Ha det så gott alla där hemma...

Hej vänner!! Är allt väl i Sverige ?

Snart är det påsk och volontärer funderar hur vi ska fira den. Klä ut barnen till påskkäringar, gömma ägg och måla ägg. Förslagen är många och det kommer bli kul. Men vart tag själva påsken vägen ?
Många av oss har diffusa aningar om det kristna budskapet där Kristus offrar sig för världen. Någonstans djup i mitt inre tror jag mig ana vad det innebär. Det totala oegoistiska som ska rädda världen. I kristendomen är det en engångsföreteelse men i mitt tänkande så är det framtiden där vi alla är en del av Kristus och där vi förstår det totala kärleksbudskapet. Hoppas att mitt diffusa anande klarnar med åldern och att jag kommer in i den visdomen som lockar men som är ack så svårt att inte sabba.

I min ”Ewout ” läggning vill jag vara vis men visdomen ska bara infinna sig. Någonstans anar jag att så inte är fallet. Egentligen vet jag att all utveckling har sitt pris. Om jag vill spela ett instrument så måste jag öva, öva och öva på det instrumentet. Om jag vill lära mig Swahili så måste jag ta mig tid med det. Slå upp, öva och fråga. Men hur ska jag då även hinna med allt det andra?

Ja snart har jag åldern inne för att vara vis, snart har jag varit tillräckligt länge i Tanzania för att tala hygglig Swahili. Snart borde jag kunna spela ett instrument som jag alltid har längtat efter.
Inser att så inte kommer att bli fallet så jag måste hitta andra vägar.

Som ung förberedde jag en skrivning genom att borsta tänderna extra mycket. Jag tog ett bad och gick och la mig tidig. Tanken var att om jag är utvilad och pigg, så kommer jag bättre ihåg allt det som jag annars glömmer. Men redan då när jag låg där tidig i sängen och min mamma frågade om jag inte hade några läxor så anade jag att min metod visserligen hade en vis poäng, men att poängen inte skulle hålla ända ut.

Nu bygger vi ett kulturhus och jag har köpt en jättetrumma. Teater ska spelas det ska musiceras och det ska dansas. Tanken med jättetrumman är att jag ska slå på den. . Den gömda tanken är att jag är med i orkestern, men mitt instrument är så enkelt att till och med jag kan vara med i musicerandet. ( Kommer detta att fungera?) Måste tro på det för jag lägger ner en ofantlig energi i detta.....
Framför mig ser jag att vi har ett familje slagverksorkester.
Baba Moyo slår på den stora trumman och de andra får öva flitig för att kunna spela de olika instrumenten....?!!?

Önskar er alla en Glad Påsk….

I morgon kommer hon hem !!!!

Min ängel . Ja… hon är inte bara en ängel, hon har taggar också. Hon kan sticka till som bara en QVINNA kan göra.
Jag har nästan längtat ihjäl mig, och är totalt sårbar om hon väljer att sticka med sina taggar. Men vi får väl se, först måste hon komma.
Det ska bli underbart att omsvärma henne med hela vår härliga storfamilj men sedan vill jag ha henne för mig själv. Nej förresten hon måste ju få ta sin tid med Akisa.

Jag förvånar mig över att lilla Akisa klarar så bra att även fungera när hennes kära mamma är bortrest. Det är en av fördelarna med storfamiljen att man är i familjegemenskapen även när några eller någon inte är hemma. Men SEN VILL JAG HA HENNE FÖR MIG SJÄLV. Jag vill visa allt som vi har arbetat med under hennes frånvaro. Ska se till att det finns varmvatten. och hoppas på att hon vill bada tillsammans med mig.

Undrar om det kommer att synas att babyn växer ??? Ska jag berätta för henne att jag har funderat mycket på barnets namn eller kommer hon att få en chock när hon hör förslagen .. Kapetjino, Robbin eller Kapecino. Eller Malaika om det visar sig att vara en flicka. Även en flicka kommer nog att få smeknamnet Kapetjino. Förresten det ska nog skrivas med ett C. Capetjino. Jag ska fråga Catharina hon som kan stava och hjälper mig att renskriva min blogg. Jag har redan funderat ut att ta Capetjino med på utflykter.

Akisa är lite orolig vad det ska bli av med henne när babyn kommer men hon är världens bästa storasyster och hon och jag planerar redan våra utflykter. Akisa tycker att vi ska bada i havet. Men hon är orolig för att det blir svårt. Det är kanske bättre att vi åker till mormor eller att vi åker till Sverige. Nåja…
Vi får se. Huvudsaken att mamma kommer hem i morgon.

Ha det så gott.....


Eftersom jag varit bortrest så släpar inläggen efter.
Hoppas ni har överseende med detta.
Mvh / Catharina Lind


 

Människor frågar mig .Saknar du inte Sverige? Saknar du inte bekvämligheter? Och visst vore det rolig att träffa vänner, att sitta på ett fik och samtala. Att gå på en konsert och att kunna gå på bio m.m Men verkligen saknar Sverige ? Nej det gör jag inte . Jag saknar intensiva samtal med kunniga människor om utvecklingsländers problem Jag saknar innehåll. Men det vet jag att jag ofta även gör när jag är i Sverige. Jag är nog i grunden en ensam person.

Saknar nu min Salome men hon kommer i övermorgon. Hoppas att hon även längtar efter mig och att det ska bli härlig att träffas. Har köpt en mamma klänning till henne. Hoppas att den passar och att hon blir glad över den. Jag hoppas på att människor ska förstå vad mänsklig kärlek innebär. Där man älskar varandra över alla barriärer Hoppas att jag inte gör andra människor besvikna. Hoppas att vi här kan vara en plats där människor kan trivas utvecklas och finna mening. Hoppas att den jätte trumman som jag har skaffat kommer och att vi kan göra en fantastiskt slagverksband.....


LÄNGTAN:
En drulle en stoll, så smått, förrådd.
Efterbliven övergiven undernärd, helt förtärd.
Underbara analfabet ingen vet hur hett jag längtar och trängtar.

Föraktar min stollighet.
Vem kan veta vad hon heter,
när jag viskar så tyst att ingen hör.
Klangen den ekar sjunger i träden.
kommer från bergen med buller och bång.
När ska jag lära att endast förtära
det som är vedertaget?

Att vara i hagen och kännas som i himmelen.
Att vara på branten och känna sig flyga.
Att vara på vägen och att känna sig stanna.
Ingen kan tro att jag skulle finna,
med bankande tinningar ro i en orkan.
Svindlande tankar, moget överväga, inte skrämma
en fågel som sitter på tornprydd kvist.

Tänk om hon genomskådar och äcklas av min åtra?
Tänk om hon förstår att jag är genomrutten?
Att bara en ängel i sin ludna famn,
att le så vackert utan att dregla.
Hur kan jag behålla det som inte tillhör mig?
Ska jag låtsas vara ointresserad?
Visa mig oberörd av det som betyder mest för mig?
Hon har allt som jag längtar efter.
Svag men ändå stark, mjuk men ändå fast,
naiv men ändå planerad, ungdomlig men ändå mogen.

Jag längtar och trängtar , tinningarna bankar.
Kommer hon att finnas där?
eller kommer jag att vakna på perrongen
och upptäcka att jag står där i all min nakenhet?

Dikt av Ewout

Hej vännerna !!!!

Finner mig gång på gång att slåss med folk. Fattar inte var min ilska kommer ifrån, och jag borde åtminstone kolla först om jag tror mig rå på den som har väckt min ilska. Står plötsligen och brottas med en stor bastant typ. Visserligen försökte han att lura mig men det är ingen orsak att jag ska slåss. Finner mig även att jag kaxar upp ett helt gäng som inte håller måttet , eller så som sist att jag står och läxar upp en polis. "Ewout sluta slåss" är vad jag måste lära mig för en vacker dag så får jag sota för min okontrollerade ilska.....
Men visst blir man arg när människor bara ser pengar som sin ledstjärna. Folk vill hjälpa mig med det som de säger är ett så behjärtansvärt arbete som jag utför men i slutet på en liten insats som de gör så är det dags för orimliga ersättningar.
Nej jag måste nog ha min ilska kvar för annars så blir jag helt utnyttjad. Fast jag borde som sagt väga in min motståndare. Killen idag kom jag bara åt att slå i magen. (Han var så stor, så jag nådde inte riktig upp till hans bröst) Jag kunde hålla honom stången. men jag måste tacka min lyckliga stjärna att han var ganska trög.!!

Vi var i Bagamoyo "staden där jag lämnade mitt hjärta" En historisk fascinerande plats. En historisk tung plats där slavhandel fortfarande finns i "väggarna" på många hus. Men allt är i förfall, och det historiska kommer snart inte att synas längre.
Här gjorde vi en insats att rädda Bagamoyos skulpturskola från undergång. Vet inte om det kommer att lyckas men jag klarar inte av att bara låta denna viktiga plats med sin viktiga uppgift gå förlorad.....
Längtar efter min Salome. Vi är på var sitt håll men förhoppningsvis ses vi snart igen..

Kramar från Ewout

Har varit hemifrån nu ett antal dagar. Alfred har följt med mig på min resa. Men tyvärr känns inte allting bra med honom. Han är lite sur på mig för att han inte fick köpa en ny telefon. På Afrikansk maner finns det inga gränser. Han blir fascinerad av alla möjligheter med resande, pengar m.m och nu tror han att han borde kunna få mera.
Jag vill lära honom strävsamhet , uthållighet m.m men han skulle helst vilja gå bredvid mig och spendera. Han inser inte att alla mina inköp är till storfamiljen och helheten. Han är lite besviken på mig, och jag är besviken på att det är så svårt att hjälpa till en utveckling. Alla förväntar sig en större del av kakan. Alla tror att det finns mera pengar att hämta . Det är lite tjatig med denna oro hur man ska kunna hjälpa på bästa sett och det är verkligen en av de stora nyckelpunkterna med hela Afrikas problem. Skulle vilja förstå om detta är ett utvecklingsproblem som alla människor går igenom eller om det är något specifik för Afrika
Och hur mycket hjälpandet från yttervärlden har påverkad denna situation.

Det var underbart att komma hem. Hela min härliga familj (förutom Salome och Felician som är i Nairobi) står och välkomnar mig stort.
Försöker snabbt att få en överblick om läget. Bennison och Sauwady har besvärliga infekterade sår. Souwady har hittad volontärer som han kan manipulera och som han kan få att tycka synd om honom ( det kommer att bli besvärlig att få honom robust igen!)

Bygget återuppbyggnad är påbörjat men mera tegel behövs till Baba Evelinas bygge. Innertaks snickrandet i Bumulayinga har påbörjats. Justin behöver åka till doktorn. Han har feber och mår inte bra. Josefina är fri från Malarian nu.
Grismaten är slut och behöver hämtas omgående . Landcruisern har pajat i växellådan. Får se imorgon när det är dagsljus. Ska åka till mitt kontor för att se över mina E-mail.

Hälsningar Ewout
 

Nu kan vi pusta ut lite igen...
De tre volontärerna är på plats. Det är en del svårigheter när plan blir ombokade till andra tider. Volontärerna känner sig otrygga och vi väntar i många timmar. Men allt är nu väl igen (som vanlig) Det ingår i min terapi att vi tar en fika på den trygga platsen Movenpick. Kaffet är gott och internet fungerar bra.
Mjuk bakgrundsmusik talar om att allt är väl och att världen är god...???

Hälsningar Ewout

Kära läsare !!!

Uppskattar om ni styr in mig på det som intresserar Er. Livet för övrigt styr inte alltid in mig på det som intresserar mig, men det är väl en del av den verklighet som vi alla kämpar med.

Är i Dar es salaam för att hämta tre volontärer. Det är alltid spännande att navigera i denna stad kryssande mellan oändliga köer. Ser knappt bilen framför på grund av avgaserna. Sen har man en bil bakom sig som uppenbarligen inte har några bromsar. Men Ewout han gillar äventyr och han tycks få vad han tål. Är några dagar i Bagemoyo.
Den historiska slavstaden är fascinerande. Hjälper här en skulpturskola som tidigare var stödd av en Svensk ideell förening, men sen denna förening avslutad sitt stöd, så kämpar denna lilla skara med Afrikaner mot sin undergång. Det tycks nära nog omöjlig för en Afrikans grupp att överleva. Skulptur, kultur och konstnärlighet är så viktiga ingredienser här så att jag kommer nog att vara någon fadder för Bagamoyo skulpturskolan. (undrar vad Salome kommer att säga nar hon hör att jag engagerar mig i ytterliga uppgifter........???)

Undersöker vart jag ska ta vägen med tjejen som behöver en hjärtoperation. Än så länge har jag kommit underfund med att det ar möjlig att få en operation genomförd i Dar es salaam, men det kommer att bli mycket dyrt, ca 35.000 skr har nämnts så nu måste vi se igen om det är möjlig att tigga till dessa pengar, eller om vi måste svika Ciamin och förklara att vi inte kan hjälpa henne. Nu vet jag iallafall vart vi ska vända oss och jag behöver få ett litet förhandsbesked om det är realistisk att hjälpa eller inte..............
Hälsningar Ewout

Kultur skillnader är en påtaglig del av att vara i Afrika. Man blir inte bara konfronterad med den nya kulturen som man möter, utan man blir även mera medveten om den kultur som man är hemtam med. Först är man övertygad om att den kultur som man kommer ifrån ar totalt överlägsen, men med tiden ser man mer och mer ett berättigande i den nya kulturen.
Det är svårt att verkligen kunna ändra något i det nya landet förrän man har adopterats och blir en del av denna kultur. Det är några fenomen som jag skulle vilja sätta fingret på. Afrikaner är inte alltid stolta över sitt Afrikanska arv. I detta har de lätt för att bejaka andra kulturer särskilt den västerländska. Denna person förlorar då stora delar av sin egna ursprungs kultur och kan bli mera västerländsk än västerländare. Men de blir då ganska främmande fåglar i sitt egna land.

Hustrun till vår lärare hamnar i denna position. Hon är så angelägen att vara en del av volontärgänget, så hon kommer då snett med byborna. Hon går mera utmanande klädd än volontärerna . Hon markerar att hon inte tillhör bybefolkningen ,talar engelska med byborna fastän Swahili är hennes modersmål. Detta resulterar i besvärliga svartsjuke situationer och det är tacksamt att skvallra om vår älskade Margrit.

Emellanåt knepar det till sig ordentlig. Ryktesspridningen och skvallrets vägar går höga. I de små byarna här är skvaller en tacksam sysselsättning. Salome och jag har det besvärlig med att inte ryktena ska ta kål på verksamheten. .Man kan även minnas liknande situationer i bonde samhället i avfolkningsbygder i Sverige (När skönheten kom till byn då var klokheten där, de skjöto med många pilar) eller hur det nu var Ewert Taube uttryckte det?

Min far hade det jobbig som halvblod Indonesien/Holland. Han ville inte vara Indonesier så han markerad med överdriven kraft sin Holländskhet.
Svenska volontärer brottas har minst lika mycket med I-lands problem som med Ulands problemen. Det är inte alltid lätt att släppa sin svenskhet och att öppet gå in i den okända kulturens egenheter. Det är en del som klarar med glans att släppa sin svenskhet, och att fullständig uppleva det "nya" andra klamrar sig fast vid sin svenskhet.
Vi är i en stor utmaning. Det är fantastisk att kunna lära känna så många människor, och att vara utsatt för så många upplevelser.

Pieter vår byggnads ansvarige var helt salig. Han var i upplösningstillstånd när han vid städandet av brandplatsen hittade en ganska oskadad bibel. Hettan måste ha varit så stor under branden INGET hade skonats. Och mitt i detta hittar Peter en ganska oskadd bibel. Miraklet var ett faktum för honom.!!!! Volontärerna upplevde ett markant stjärnfall när huset stod i ljusan låga.... Jag upplevde en oanad kraft mitt i svårigheterna. Med stor glädje berättar jag för alla som vill höra att stöd kan förväntas frön vännerna i Sverige. Alla vill vi känna att vi har varit med om något stort. Och detta stora hänger kvar när vi nu med kraft har påbörjat återuppbyggnaden...........

Hälsningar Ewout

Hej alla volontärer!!!!

Det skulle vara mycket trevligt och jag vore mycket tacksam och glad
om ni som varit här kunde bidraga med bilder till min blogg.
Ni får också gärna länka till mig från era sidor.

Bilder kan skickas till Catharina så sätter hon in dem på bloggen
cathnilla@msn.com
Hälsningar från Ewout  "Mr Moyo"



Vilken dag!!!

Ca 150 människor från byn kom för att vara till nytta för Moyo kwa Moyo. (Heart to Heart) Hela det nerbrunna husets takplåt och allt tegel flyttades bort från fundamentet. Det ser ut som att fundamentet och golvet är användbart för det nya huset. Ser tyvärr inte än vilka som har bidragit med gåvor för återuppbyggnaden, mera än att jag vet att våra vänner från Kenzan Tours har återigen bidragit.
Vissheten om att vi kommer att få hjälp gör att vi redan har fraktad hit nytt tegel till bygget. Platsen sjuder av aktivitet.. Langningskedjor ordnades och under glada rop och skratt arbetades det febrilt.
Byggplattan på 20 x 10 meter blev frilagd. Vi kan nu planera för återuppbyggande. Fundera på att låta ingången bli från långsidan så som huset ser ut i Bumulayinga. Då slipper vi den långa korridoren och vardagsrummet blir stort.

Sedan åt alla 150 människor en god soppa tillsammans. Dagisbarnen sjöng och spexade som underhållning. JAG ÄR LYCKLIG!!!! En mera minnesvärd dag är svårt att föreställa sig.!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

De två volontärerna Sofia och Hanna från Täby vårdgymnasiet har nu träffat sin skyddsling Ciamin. Ciamin som har ett hjärtfel och behöver opereras. Jag tror att dessa två volontärer kommer att lyckas att skämma bort Ciamin på de få dagar som de har på sig att lära kanna honom. Ciamin som har en puls i vilande på 120 ser ut som ett bortskämd svensk barn där hon går i sin nya klänning och en påse godis som hon tänker äta upp alldeles ensam. Sofia och Hanna turas om att dalta med Ciamin. De är helt underbart att skåda. Volontärerna är fast beslutade om att kämpa för att rädda henne.

Dagen slutade med sång och dans kring elden efter kvällsmaten. 8 volontärer är på väg att avsluta sin period här. Den sista sången blev stilla och vemodig. " Vi tackar Er som var här och brydde Er om oss i Matanana" Vi hoppas att ni kommer att minnas oss  så som vi kommer att minnas Er.
Hoppas att vi kommer att träffas i en framtid igen".!!!!!!!
TACK FÖR ERA INSATSER.!!!
Hälsningar från Ewout

Den Afrikanska penninga attetyden är jobbig. Om man förskotterar ett arbete så händer det ofta att vederbörande beklagar sig att pengarna är förbrukade innan han har påbörjad arbetet. "min pappa dog", "behövde pengarna för skolavgifter" m.m. Skälen är många, så han ber om ytterligare pengar.
Ska man ge eller är det bara att avbryta samarbetet ? Till slut är det allt färre som kan anses sköta penning hanteringen. Om jag är sträng så får jag allt färre att samarbeta med och om jag är slapp så blir jag utnyttjad.!!!!!!

Skjutsade Salome och Felician till bussen till Nairobi. De går en Waldorfskolelärar utbildning. Jag kommer att sakna min älskade Salome.

En spännande person har kommit till oss. "Matunda" Han är konstnär och musiker . Han önskar att vara med volontärerna och ha trumkurs med dem. Hoppas att de kommer igång. Kreativitet är en sällsynt vara här.

Hälsningar Ewout

Det är säkert vår i Sverige nu.... Hoppets tid…  Tiden när ljuset återvänder. Här på andra sidan ekvatorn är det tvärt emot men hos oss finns hoppet kvar och blir påfyllt med gåvor och goda tankar från Norden.
Jag är en drömmare med stora visioner och jag är övertygad om att vi tillsammans kan påverka många människors liv på ett positivt sätt.

Vi var hem till mormorden med sina sex barnbarn i Bumulainga. Barnen kom springande och näst intill skrek av glädje att se oss. Det är sådana stunder som jag känner att det är min belöningens tid. Vilken lycka att kunna få vara dessa barns ljuspunkt.
Jag känner mig lite skyldig att jag är mottagare av belöningen för något som fler än jag har bidragit till att åstadkomma.

Det är givarna som borde stå här och fånga in barnen när de kommer och slänger sig i ens famn !!!!!!!!!

Varma hälsningar från Ewout

Bild av Olof Brinck

Vi är OK !!!
Vi kämpar och tror på framtiden!!! Jag kan nu av egen erfarenhet säga att svårigheter inte är bara av onda. Känner att vi har växt av de svårigheter som drabbade projektet. Det känns som att sammanhållningen är starkare nu, dels mellan oss som är på projektet men även med de människor som utifrån stöttar vår verksamhet.!
Det ska bli spännande att se hur det blir nu på onsdag, när människorna från byn kommer på en arbetsdag. Den brandskadade delen av huset ska rivas och städas bort. Jag räknar med att denna inbjudan till gemensam arbetsdag kommer även att betyda mycket för gemenskapen här lokalt. Att byn kommer att känna sig mera involverad i arbetet som görs här.

Vi har några fantastiska killar här på besök. Rasta ar en konstnärlig arbetsivrig Afrikan. Han är för mig ett starkt exempel på en handlingskraftig Afrikan. En sådan att satsa på och att hålla i hand i en utveckling. Han tar kraftfullt hand om landskaps utvecklingen kring vårt boende.
Det ska byggas några tältplatser så att vi är rustade att ta emot de gäster som vi hoppas på kommer och berikar situationen här. Tält boende är populärt i safari sammanhang. Kraftiga stora tält placerade på en uppbyggnad och med ett bra tak över tältet. En dubbelsäng bord och stolar, ett helt eget trygg boende fritt från insekter och mygg.( Kom och prova, så ska ni se hur bra man kan bo här.)

Freddy är en av mina vänner från Iringa. Han har en camping strax utanför Iringa. BAWANY heter platsen. I Bawani har jag min Iringa hemma. Känner mig mycket hemma där. När jag kom dit vid ett tillfälle,( Jag var ordentlig sjuk.) så lyftes jag resolut ut ur bilen och blev totalt omhändertagen. Det var inget att diskutera om. Nu skulle jag bara acceptera att de tog hand om mig!!!
Freddy hjälper mig nu att planera och han är min tolk när vi är i arbete.

Matunda  är en Rasta kille som jag känner från den fina stranden Kipepeo söder om Dar es Salaam. Matunda är musiker ock konstnär. Han vill bli lärare och han vill vara med i vår verksamhet.
Förutom att han musicerar och lär ut Afrikanska danser till volontärerna, så har han nu även startat en liten grupp med ungdomar . De gör akrobatik !!!!
Vårt nya Allhus är knappt klart men redan har huset bidragit till en mängd konstnärliga aktiviteter...

Måste kila iväg nu.. Vi hörs. Kramar till er alla …
Ewout

Jag måste vara en känslosam person för jag har så nära till gråt.
Så som nu när jag lämnar av ett gäng av våra älskade barn. De är i Mafinga för att köpa en del kläder och utrustning som de förlorade i branden i Matanana. De går i en tät klunga de är klädda i hopplockade kläder för de förlorade ALLT i branden. Kläderna passar inte så bra. På några barn är det för stora kläder och på några för små. Ciamin försöker att dra ner sin allt for korta kjol och skjortan är även den för trång.
Gänget är totalt ursöta där de vågar sig ut i vimlet av en för dem skrämmande stor stad!!!
Var och en har blivit tilldelade 500 kr för att köpa det mest nödvändiga. Skolklader skolväska, vardagskläder och skor + finkläder. När jag delar ut pengarna till de femton barnen så piper Bennison fram, "men kommer pengarna nu att räcka till grismaten?" Det är då jag blir gråtfärdig igen???
Jag älskar dessa barn så utan måtta!!! Tänk om inte vi hade haft besök av ett gäng fantastiska RASTA killar, som oförfärade gick in i elden och tog ut alla dessa barn. Nu är det detta med gråten igen??? Min älskade den och den??  virrande omkring i rök och eld!!!  Men alla kom ut ganska oskadda!!!!!!!

Jag blir även känslosam när jag ser att människor stöttar oss. SÅ SOM KENZAN TOURS som först har gett oss pengarna att bygga det hus som nu har brunnit, och genast är beredda att hjälpa oss när huset ska återuppbyggas.
Jag är helt tagen av så fantastiska människor!!!!!! Tack tack !!! Nej det finns inte tillräcklig med tack!!!
Jag älskar Er alla som stöttar oss !!!!!!!

Hälsningar från Ewout