Hej allla vännerna .

 Kommer just tillbaka från Dar. Var och hämtade den tyska läkare Thomas Koch och hans hustru. Om resan  kan jag säga att det är långt. Om maten kan jag säga är god och att jag älskar att skämma bort mig med härliga rätter. Vad sägs om gott kaffe med winerbröd. Det låter inte så mycket men det är ett par månader sen sist som jag kom att att frossa. Eller vad sägs om ångkokt krabba i vitlökssås. Vill man äta något gott så är det inte  Afrikansk mat. Men kanske längtar vi alla efter det som vi har uppskattad som  unga.  Jag blir alltid lite sjuk av den långa resan och det  är kanske även det som händer med många volontärer.   Många blir sjuka och man misstänker det värsta, men för det mesta är det att magen kommer i oordning genom dietombytet. Osäkerhet, kulturchock och imunförsvaret får sig en knäck. Man är trött och saker blir inte helt som man väntade sig.

 Nu håller vi på att komma in i december. Det ska bli ett omfattande julfirande dels med alla dagisbarnen ca 200,och dels med handikappsgänget från Mafinga. Kanske kommer det även att finnas utrymme till ett firande i Iringa. Gatubarns gänget är verkligen på hugget.
 Men nu ska jag skynda mig hem. Ryktet om vår "under doktor " har spridd sig och det kommer att bli bråda dagar. 
 
 Hälsningar Ewout

 Har åkt till Dar för att hämta Dr Thomas Koch. Han kommer med flyg från Tyskland och han vill hjälpa oss  dels med att ta hand om de sjuka som har sammlad sig omkring oss dels vill han hjälpa oss med  framtidsplaneringen av sjukvården i den omgivning som vi arbetar.När jag har kört de 700 km till Dar så är jag ganska glad att ha överlevt, och det resulterar i en belöning .
 På det urflott ahotellet hotelletMovenpick. känner man sig fjärran från de Afrikanska problemen. Aircondision surrar.Kaffet är gott och det går bra att beställa ett härlig winerbröd. I Dar förstår man verkligen att man är i ett tropisk land. Svetten lackar m en jag ger inte upp.Håller handen på fickan med plånboken i och ser oberörd ut.

I Dar samlas alla hjälparbetare från olika hjälporganisationer. Det är svårt att se vad hjälpen går ut på.Eller kanske gör dom lika som jag och pustar ut från ett påfrestande arbete.Den ena flotta fyrdjulsdrivna bilen efterden andra tycks skynda sig för att överleva i den kyliga atmosfären av lyx.Tiggarna några meter därifrån ser inte ut att vara berörda av den otaliga skaran av hjälparbetare och inte av mig hellrer. Det satt en stor skara kvinnor i en grupp och tiggde.Det var många småbarn runt omkring dom. Jag ville göra något men hur ger man till ett tjugotal tiggare ? Jag gav en av dem 10.000 Tsh (ca 50 skr)och uppmanade henne att dela med sig. Jag skyndade mig därifrån men käbbel och osämja hördes lång väg. Inte så lyckat kanske.
Man kan verkligen gång på gång fråga sig vad som är god hjälp.
I trafikvimmlet klack det till i mig. Varför inte tillverka små burar med ett trafiksignal system.I varje bur kan en tiggare få hjälp med en inkomst genom att reglera trafiken.

Jag har ett problem och det är  att kreativiteten bubblar oavbrutet. Det andra problemet är att jag hittar ingen som kan ta över mina ideer till handling. Jag hittar personen som tycker att jag har bra ideer men de säger. "Låt mig ta hand om detta mot en rundlig salaris.."  Det är svårt att hitta Afrikaner som vill ha hjälp med att starta eget företagande, alla är ute efter en anställning.......
Kära ni ge inte upp att hjälpa mig att hjälpa och var med att påverka vad ni tycker är bra hjälp!!!!!!!!

Hälsningar Mr Moyo



Anna och Olof håller hårt i hammaren....

Många volontärer klagar på att man inte har några arbetsuppgifter. Jag vet att det kan kännas så. Det är nu så att om man som vit vill ta ett nappartag,
så rusar våra Afrikanska vänner fram och vill underlätta. Detta är en vacker artighet men tar man emot denna artighet allt för mycket så blir man ståendes där
utan sysselsättning. Man hämtar hammare och spik och sätter igång. Genast kommer en Afrikan och erbjuder eller rentav tar ifrån dig hammaren.
Sen visar det sig att den personen är mycket duktigare OCH DU BLIR STÅENDES. Dessutom tycker Afrikaner efter ett tag att du är lat.  Vi orkar inte arbeta så i en
stark grupp knuffandes, kommenterandes och rättande av varandra så vi går undan och känner oss sysslolösa. MEN STÅ PÅ ER ! Håll fast i hammaren hackan eller vad det
än är. Efter ett tag ar det accepterad att du vill vara aktiv.
Särskild jag som är vit, äldre och basen får kämpa att behålla mina arbetsverktyg för mig själv. Mina Afrikanska medarbetare verkar tycka att det är genant
att basen hackar kånkar och bär. Vi trivs med att struktuera  bestämma och organisera.. Och denna vår mentalitet blir än mer dominerande när Afrikanska hjälpsamma
arbedsglada medmänniskor understöttar det med sin mentalitet.
Jag kämpar för att minska denna klyfta men ser att nyrika Afrikaner utnyttjar den Afrikanska artigheten gentemot en överordnad. Man ser många Afrikaner
i arbetsledande ställning som inte gör ett handtag av fysisk arbete.
Hälsningar från oss i Matanana.

Du som vill hjälpa och stödja oss kan göra det på
vårat konto 900159-5

Sitter på mitt kontor i Changalaiwi. Det ligger vid den stora vägen när man åker till Mafinga ca 20 km hemifrån. Jag använder detta utrymme som är välombonat  med kök och elström m.m.
Jag använder det som mitt kontor men även som övernattningställe ibland när det finns anledning till det. Faktum är att jag även använder det för att komma undan lite när det är för mycket stök hemma. Ni vet volontärerna och ungdommarna med sång och dans.Roligt men ibland blir det lite för mycket av det roliga. Ibland skämmer jag bort mig med lite med vin oliver och en bit ost. Men berätta inte för dom i Matanana. Volontärerna som har kämpat i Uleole har gort ett så underbart arbete. Hela stället blommar.  Målat och städat i alla hörn. Ett nytt kök har byggts och snart  ska det bli invigningsfest. Det andra stora som har hänt är att volontärerna har sammlat till en fond. En stomme som ska göra det möjlig för ALLA skolbarn i Uleole ska kunna få sin lunch hos oss. Detta är ett mycket stort steg. Det har alltid kännts ganska snopet att endast en del barn får lunch (de föräldralösa) men även
de andra barnen har toligen inte ätit frukost och måste vänta tills de kommer hem på kvällen innan de får sitt första mål mat.  Vi har ett kraftfullt samtal pa gång med skolledningen  byledningen och föräldrarna att Moyo kwa Moyo ska göra som är möjligt för att kunna genomföra detta. Som motkrav ställer vi att man lovar att upphöra med att ge barna AGA, och att barnarbete åt lärarna ska upphöra. Barnen får en uppgift att hjälpa till i sin egen skolträdgård och till det behöver alla hjälpas åt.

 KAN VI FÅ EN APPLÅD????   Detta är en verkligen en  banbrytande händelse...
Hälsningar Mr Moyo....

    Detta är från ett annat tillfälle men så här kan det se ut...



En häftig brand härjade på vår delvis nyplanterade skogsareal (ca 50 ha). Troligen anlagd. Brandfaran är mycket stor nu på den Afrikanska vårkanten. Eldhaven av det snustorra gräset är skrämmande. Uppiskad av stark vind skenar det fram. Det är inga lättbekämpade eldar. Endast försedd med lövruskor går man i rad  efter varandra. En skenar först och dämpar elden och nästa och nästa kommer efter och släcker mera permanent. Orsaken till att det brinner så  mycket är många. Dels är det herdar som inte vill ha skog för det begränsar deras möjligheter att låta sina kor beta där. Dels är det folk som tillverkar träkol.
Om vår naturskog är brandskadad så förväntar de sig att vi ska be dem att städa upp, och att  de då kan tillverka träkol av det brandskadade virket.Vi åkte för att släcka snabbt. Förbi byn för att hämta mera arbetskraft men på pubben var man inte intresserad. Vad betalar ni om vi kommer för att hjälpa till??? Vi insåg att en utlovad betalning kunde resultera i att man tuttade på igen för att få fler inkomst tillfälle. Är det konstig att man suckar och stönar ibland.
Nya volontärer har kommit. De är fulla av energi som det gäller att ta vara på. Nu måste jag avsluta och skynda mig hem.
Kramar från oss i Matanana

Det är nu November
Regnperioden kan komma när som helst. Växtligheten står och stampar och grönskan har redan börjat i träden.
Flera kullar av griskultingar har föds. Det är helt enkelt vår här.
Denna gång har Salome och Justin åkt till Dar es salam för att hämta volontärer. De åker buss så Safarin får vänta till senare.
Verksamheten i Moyo kwa Moyo har blivit ganska omfattande. Det gäller för mig att dela med mig av ansvaret till ansvarskännande människor.
Salome är nu i god form. Innan jag bestämde mig för att fråga om hon kan tänka sig att åka och hämta volontarer så frågade jag henne rakt på
sak" HADE JAG ANLEDNING ATT VARA OROLIG NÄR DU VAR I DAR SIST OCH HÖLL DIG UNDAN MED MOTIVERING ATT DU HÖLL PÅ MED NATURMEDICINER SOM LÖSNING
PÅ DITT HIV PROBLEM ? Hon satt tyst. Svara bara JA eller NEJ . Jag ska inte tjata på dig. Hon svarade. Ja du hade orsak att vara orolig!
Så långt får jag nog nöja mig. I dec ska hon på undersökning igen och då får vi veta lite mera....
En oerhört spännande händelse är på gång. En mycket kunnig Antroprosofisk läkare med brett kunskapsfält av både alternativa metoder och konventionella metoder är på väg att arbeta här ett tag.
Thomas Koch och hans hustru Beata har varit här tidigare och gjorde då stor succe. Patienter kom i stora skaror för att få hans hjälp.
Denna gång är han alldeles för kort tid här för att klara av alla patienter som behöver hans hjälp. Vi ska även träffa myndighetspersoner för att anställa en läkare.
Situationen ar den att Matananaby håller pa att bygga en vårdcentral. Den kommer att bli välbyggd och rymmlig. När bygget är klart kommer man inte ha pengar  till mediciner.
Vår tanke är att vi försöker att få stöd till att kunna finansiera en Afrikansk läkare och en sköterska.
Sen har Thomas ideer om att kunna sända hit Europeiska läkare. Läkare som kan vara här efter ett schema och bidra med sina kunskaper men även lära sig av den speciella situation som råder här.
Tänk er vilken fantastisk tanke.
Hindret kan komma är att  myndigheten  kommer att kunna lägga hinder i vägen för alternativa mediciner. Men var så säker Jag kommer att hålla er informerad.

Hälsningar Ewout  (Kalla mig "Mr.Moyo")

Tröttheten har kommit tillbaka. Kanske har jag malaria för jag känner mig febrig och även nere när arbetet    syns så oändlig.
Vi arbetar hårt för att barnen ska slippa bli slagna i hemmen och i skolan. Till min skräck ser jag några småbarn som drar av benen av några fågelungar.
Jag blir så arg så jag får lust att klå upp ungarna och även föräldrarna som tillåter barnen att hålla på med dessa grymheter.
Ja förlåt mig... Jag har feber och jag blir så nere.

 Ewout

Det är tidiga morgonen och det börjar ljusna en aning. Tanzanisk tid kl 12 =kl 5. Jag har klarat mig en lång tid utan klocka nu.Tidningar och nyheter har gått mig helt förbi men tror att presidenten Kikwete blir kvar en ännu period.
Jag hör att det börjar trumma på avstånd . Budskapet är då att någon har avlidit i natt. Begravningen blir omgående för så gör man här.
Tuppen var och är alltid tidigare än vad jag är. Jag var grisvakt  inatt d.v.s att jag sov i minibussen. I natt sov jag ovanlig bra och det var så tyst och lugnt.
Men sen när tuppen hade väckt mig så hajjade jag till.... Jag hade inte blivit uppmärksammad av några grisljud  och det är ovanlig att ett 70 tal grisar inte ger ett ljud ifrån sig.
JAG for upp och hoppar och till min skräck ser jag att grinden är öppen. Är det sant???? Har grisvakten inte hört när 70 grisa blir stulna.....
Det var ju därför jag sov i bilen !!!!!!  Jag rusar ut ur bilen och ner till killarna och ropar "Upp med er alla !!!!!!! Grisarna är borta !!!!!!"   Nejdå Baba... Gå och lägg dig igen. Vi flyttade grisarna till en annan fålla igår när du var till Iringa. Visserligen borde jag tåla en del men det går inte att somna om. Hur ska jag nu förklara detta ????
Salome kommer att ha väldigt rolig åt sin "Masai" under en lång tid framöver.

Ha det bra alla vänner..  Ewout

11sept 2010

 Matanana den 5 november
 Hej alla vänner !!!!

  Barnens rättigheter ligger oss varmt om hjärtat i detta samhälle där de svaga blir nedtryckta och där barnen hamnar långt ner på skalan. Jag tror det krävs en större medvetenhet än vanligt i detta land för att värna om de svaga. Var till Uleole headmaster efter att volontärer till sin fasa hade upplevt hur ett antal barn hade blivit illa slagna av en lärare.

Volontärerna hade särskilt upplevt hur  skräckslagna dagisbarnen hade blivit när hela skolan ställdes upp nära vårt daghem och hur skräcken spred sig när läraren skalade av en gren och sedan inför alla piskade de  barn som skulle bestraffas.

 Jag besökte headmastern efter att Salome hade lungnat ner mig.  Det är kanske bra med lugn men det    kommer att krävas en dramatisk händelse om vårat budskap ska kunna tränga igenom. 

Jag har helt klart för mig att jag inte kommer att kunna hålla mig lugn om en bestraffning skulle hända i min närvaro och jag har en känsla av att man är mycket medveten över detta och att man undviker bestraffning då jag är närvarande.

 Men budskapet denna gång var alltså att jag skulle hålla mig lugn. Headmaster försvarade sig med att det inte varit han som hade utfört bestraffningen denna gång.Sedan kom det fram att hans uppriktiga bekymmer var över hur vi menade att lärarna skulle hålla ordning på hundratals barn utan att ha tillgång på fysisk bestraffning.

 Jag inser att det kommer att ta tid innan utvecklingen i byarna leder fram till medvetenhet och social kompetens där man värnar om de svaga.

 Vi kämpar vidare och är tacksam för stöd och respons.
 Hälsningar Ewout.

Ni upptäcker snart att berättelserna från Afrika pendlar mellan fantastisk, underbart och grymt jävligt.(Ursäkta uttrycket)
Ytterligheterna är stora. Det grymt jävliga denna gång  är att en av volontärerna blev överfallen i sexuellt syfte. Hon spatserade och njöt av den vackra naturen då hon blev angripen bakifrån och fasthållen. Syftet var att bära in henne i buskarna. Som tur var så reagerade hon med att skrika och bita sin angripare i armen. Så snälla ni som åker hit tänk er för!!!!! Det är ingen barnlek med det   arbete som vi utför under svåra omständigheter. Från Sverige är vi kanske vana att tryggheten är reglerad och under kontroll.Här är det inte så. Jag har tjatat om vikten av att undvika utmanande kläder som visar för mycket av kroppen. Många tycker att jag överdriver men tro mig.. Som ovan besökare här kan man inte bedömma sådant. Det gick vägen den här gången lyckligtvis nog och volontären har kunnat bearbetat sin skrämmande upplevelse.

Reglerna är!!!!! Gå inte ensam på utflykter och undvik gränder och mörka platser. Väskryckning är förekommande och stölder är vanliga.  Ni måste förstå att det mest exotiska och upphetsande som en Afrikansk man kan tänka sig är en ung lättklädd blond västerländska. Han ser det  som ett stort bingo om han kan bli vän med en svensk tjej och drömmen över alla drömmar att kunna gifta  sig med henne.

Ewout
1 november

Tänk så sorglig. När vi kom till daghemmet i Uleole  var det stora stolta vårdträdet framför huset nedhugget. Det ända verklig stora trädet låg som en slagen jätte på marken. Småaktighet okunskap och girighet blev trädets fall.
Jag for ilsket till byledningen och de sa att det var rektorn från skolan som var den ansvariga. Jag rusade dit och såg nog ganska hotfullt ut. Men nej nej... Det var byledningen som har gett order om nedhuggning. Virket skulle användas för byggandet av ett nytt lärarhus men virket visade sig vara olämplig för detta     ändamål.

 Sorg i vara hjärtan.... Det var under detta träd som man kunde söka skugga.
 Det var här som barnen möttes. Gungan sång och dans. Men nu är det försent.
 Trädet ligger där och vi funderar på vad vi kan göra.
 Tanken kom upp att vi planterar ett nytt träd. En liten minnesstund och en liten inhägnad kring
 det nya trädet   med ett kors och inskription
 "TILL MINNE AV VÅRDTRÄDET SOM FÖLL FÖR GIRIGHETEN".
 Salome försöker att dämpa min ilska. Hon hänvisar till befolkningens okunnighet.
 Om det är så då är det verkligen oändlig mycket arbete kvar.
 Hur ska utvecklingen kunna ske om man gång på gång sågar av den gren man sitter på.

Hälsningar Ewout.

29oktober