Sitter tillsammans med ett härligt gäng volontärer i internetcaféet på Neema i Iringa. Dagens uppdrag är att inköpa förnödenheter till inredning av det stolta huset i Matenana. Huset som är finansierat av Kenzan Tours. Nu bidrar volontärer med gardiner, lakan, handdukar m.m., så att vi kan ha en härlig fest när våra underbara medarbetare och barn kan flytta in i detta fräscha hus. Det ska bli en lättnad när de får den kvalitet och utrymme som de så väl har gjort sig förtjänta av.
Salome och Felisian ska snart komma tillbaka från Nairobi och sin inspirerande utbildning som förskolelärare. När de har varit bortresta blev det än mera tydligt för oss andra hur viktiga de är för helheten.
Det blir allt tydligare vart vi är på väg med projektet. Det utkristalliserar sig allt tydligare en människovänlig plats. Ekologisk. En plats där det finns utrymme att bry sig om varandra. Plats för att hjälpa de behövande. Utrymme till meningsfulla samtal. Broderskap över alla gränser. Ni kan inte ana hur lycklig jag är att kunna vara en så påtaglig del i denna händelse. Tack gode Gud!!!!!

Blev tillfrågad om jag ville ta en 15-årig flicka till läkare i Iringa. Hon kräks blod och är mycket smal. Läkaren i Mafinga ansåg att hon har ett hjärtfel. Själv tror jag på för hög magsyra och sår. Tyvärr sände läkaren från Mafinga med ett uttalande om hjärtfel, med resultat att läkaren i Iringa inte gjorde tester, utan lät sig påverkas. Nu är diagnosen hjärtfel. Och man frågar mig om jag kan ta henne (Cecilia) till Dar es Saalam. Jag ser gräsliga kostnader framför mig. Först att ta henne till Dar es Salaam. Sen om det skulle behövas en operation, stora pengar skulle behövas. Jag har inte dessa pengar, och måste hela tiden avgöra var pengarna gör störst nytta. Men det är svårt att säga ”tyvärr kan vi inte hjälpa dig.... Du får fortsätta att kräkas blod”. Längtar efter min Salome, hon brukar kunna trösta och lugna mig. Salome och Filician är i Nairobi. De går på en Waldorf kindergarten-lärarutbildning.
Det är häftiga grejer igång med samtal kring mänskliga rättigheter, och mer specifikt barnens rättigheter. Vi blir tillfrågade att göra vård geografiska arbetsområde till ett exempel, där vi verkar för barnens rättigheter. Jag kan få kraftfulla partners i denna uppgift, men på afrikanskt manér förväntar de sig att jag ska ta ledningen. Det som vi pratar om är: A) att stötta tonårsmammor, B) att verka för att det blir slut på att barn får stryk i skolan, C) att barnen inte blir sexuellt utnyttjade, framförallt inte i skolan, och D) att det blir slut på att barnen används i skolan för att utföra jordbruksarbete åt lärarna.

Kommer att skriva mera om detta, men nu behöver jag åka hem .Det är många uppgifter som väntar. Den mentalt störda flickan i Mtula har inte varit på dagiset på ett tag nu, hon är sjuklig och vanvårdad. Hjälp oss att hjälpa, pg 90 01 59-5

Ibland är det tungt. Jag har med mig ett ”stödpaket” som är finansierat av en av våra engagerade volontärer. (ett stödpaket kostar 500 skr och innehåller 50 kg majsmjöl, 25 kg bönor, 5 liter solrosolja, tändstickor, salt och såpa.) Jag fick också med mig frukt och småsaker som gåva. Men Rosa som jag besöker är döende. Hon ligger som ett skelett och har inte många dagar kvar att leva. Hennes fem barn kommer att vara helt föräldralösa inom några dagar. Vi ber och vet för övrigt inte vad vi ska säga. Jag lovar att stötta barna framöver. Sen måste jag snabbt ta mig därifrån, för jag vill inte stortjuta inför dessa tappra barn..................

Neema handy craft är ett härligt ställe i Iringa. Alla volontärer trivs att gå och tanka ny inspiration här. Det är ett engelskt projekt för att stötta handikappade. De har verkstäder, försäljningslokal och ett härligt fik. Nu har de även ett välfungerande Internetcafé. De har utlovat ett stöd till vår strävan att hjälpa handikappade människor i Mafinga. Har fortfarande inte hittat en lämplig lokal för denna verksamhet. Kommer även att behöva ekonomiskt stöd. Detta är ett mycket angeläget projekt. De handikappade har totalt inget skyddsnät. Det är beklämmande att se hur de kämpar ur sitt bottenläge.
Hela vårt härliga gäng volontärer, medarbetare och några barn har bott några dagar i Bumilayinga. Här har det tagits krafttag att aktivera färdigställande av det stora hus som byggs där. Byggnadens läge är så inspirerande. Det skapas stor energi att göra detta till ett center inte bara för att hjälpa människor i nöd, men även för oss som arbetar här att få ny kraft och inspiration. Tyvärr är det mycket kvar att färdigställa innan inflyttningen kan ske. Jag har missbedömt hur stor insats som krävs. När väggarna och taket är på plats, så tror man att det snart är klart för inflyttande. Men just nu överväldigas jag av det stora arbete som återstår.
Det ser ut att inte bli så många volontärer under sommaren. Det finns utrymme för besökare att vara här ett tag. Jag hjälper gärna till med planerande av resande, Safari, boende, besök till Zanzibar, Kilimanjaro, och allt som detta land har att bjuda på. Hör av er, ni som vill veta mera. ewoutvanalphen@msn.com