Dagbok. Kära läsare. Ni behövde vara med här. Det är så pass mycket som händer, så det är svårt att hinna skriva om allt. Är i Dar es Salaam och har haft ett sammanträde med Hebro (han som har hämtat från flyget tidigare.) I gott samförstånd har vi beslutat att i fortsättningen Victor Matora ska vara den som hämtar fran flyget. Hans tel nr är 00255 783197636. Arbetet i Matenana präglas av att vi arbetar flitigt på det stora hus som är finansierat av Kenzans tours. Ett hus som är 20 meter långt och 10 meter brett. Här ska finnas utrymme för några permanent boende föräldralösa och behövande barn. Två "lärare' och någon volontär eller gäst. Denna "familjeenhet' ser jag som en modell som vi vill satsa på. Ett liknande projekt är planerat i Bumilayinga. Där har nu marken inköpts och en liten ceremoni för igångsättning är planerad. Alla vi som är här nu är hårt engagerade framförallt Vichal som är den som står bakom insamlingen för finansiering av detta bygge. Är vild av entusiasm. Läget ä så unikt och svindlande vackert. Så man blir religiös av att vara där. Så vi är uppfyllda av allt positivt som händer, och sen rätt vad det är så gråter vi över alla svårigheter som vi ser händer framför ögonen på oss. Som häromdagen. När den starkt Aidssjuka mamman till Witnes kom med ett barn till henne. Mamman är vacker trots hennes totala utmärgling. Pojken som hon hade med sig hade varande sår pa ryggen och bakhuvudet. Riktigt mycket. I Sverige hade man störtat till lasarettet för omgående vård. Vi får klara det med enklare medel. Men vi lyckades ändå ge pojken penicillin och rengöring av såren. Denna pojke kommer i en trängd situation när mamman kommer att dö. Ser att vi har en viktig framtida uppgift med honom. Det kan bli mycket när man har som ambition att hjälpa. Vår hjälpkampanj att hjälpa Aidssjuka människor kräver att vi får stöd utifrån. Jag vill ytterligare vädja till mångas stöd. Sänd ert bidrag till Heart to hearts konto (stödfond för aidssjuka). Kram till er alla. Ewout.

Det var en sådan där dag igen! Åkte tidigt på morgonen med Salome för att uträtta ärenden i Mafinga. Vid en bäckövergång i Mtula på vägen till Mafinga ser vi att en Dalla dalla (minibuss) har kört fast i bäcken. Jag kör i bäckfåran med min fyrhjulsdrivna Landcruiser för att komma framför Dalladallan och kunna dra den loss. Men jag fastnar ohjälpligt i drivsanden. Vi får med gemensamma krafter loss Dalladallan, men min bil står där helt omotiverat långt ut i bäckfåran, hopplöst fastkörd!!!!!
Dalladallan är redan lastad över alla gränser. Men jag får plats pa taket. Det finns knappt något att hålla i sig i. Så det känns vanskligt med den krängande stönande minibussen. Vi kommer till Mafinga och jag tar hjälp av en fyrhjulsdriven bil. Men inte förrän jag har övertalat ett tjugotal man till får vi loss min tunga landcruiser. Man formligen bar ut den ur sumpmarken. Jag älskar styrkan i Afrika. Allt är möjligt, bara vi musungos (vita) lär oss att inte bestjäla afrikaner på deras handlingsförmåga. Som en av dem, som del i gänget kan man åstadkomma det mesta.