Hej läsare, goda vänner och Afrikaintresserade. Jag sitter på Burger King i Uppsala, här finns Internet. En hamburgare för 10 kr är kosten, hög musik och skrikande barn är stimulansen. Jag känner mig närmare min älskade Salome och alla barn när jag är här och kan skriva till de volontärer som är på väg till Matenana. Det är så glädjande att det är så stort intresse att åka och att vara delaktig i detta angelägna arbete. Ser här på min lista att det kommer att vara minst 5 volontärer till jul. Härligt, då kanske det kan bli av i år att vi gör ett julspel med barnen, - ett spel som vi kan uppföra i olika kyrkor.
Det arbete som känns angeläget att volontärer gör nu är att få högre klass på daghemmen i Ulule och Bumilayinga. Min tanke är att vi skaffar mera mark där, och att vi bygger hus för tillfälliga övernattningar. Odlingen känns viktigare och viktgare. Mat och grödor har blivit dyrt, och tillgången är osäker. Vidare måste det bli av med lekfull utbildning. Att leka skola och att i det kunna skaffa viktiga grundkunskaper till barnen. Engelska, läsande, skrivande. Att rita, att tänka kreativt. Ja, det finns mycket att välja på i ett land där valmöjligheterna är så små.
När man är ute och reser möter man människor som vill ge ett bidrag till verksamheten, men eftersom vi inte har ett internationellt bankkonto så faller det då till marken. Nu har det även varit förfrågningar om autogiro, så även där finns ett behov av att vi ordnar med det. Volontärresor, som samordnar resande för volontärer, kan även tänka sig att arbeta gentemot företag. Företag som förhoppningsvis vill stötta vårt arbete, eller även att helt står för finanserandet av ett daghem. Där uppstår då genast frågan om 90-konto.
Ni hör att det finns mycket dynamik i vår verksamhet. Samtidigt som behovet av engagerade människor som vill hjälpa till och att ställa sina krafter till förfogande ökar.