Jag blir ganska frustrerad av att i Afrika gång på gång råka ut för att känna mig och bli lurad. Man kan träffa någon som ger ett pålitligt intryck, och efter en stund upptäcker man att man har blivit lurad av denna person. Sitter det i afrikanernas blod, eller vad är det? Eftersom jag är i Afrika för att hjälpa till, så har jag utsatt mig och förlåtit gång på gång. När jag talar med en afrikan får jag varje gång samma svar:

”Du kan inte lita på afrikaner.”

”Kan jag lita på dig då?”

”Självklart!” Och lite senare så har man blivit lurad även av denna person. Jag vill inte ge upp. Svaret är för enkelt att man inte kan lita på någon. Nu när jag är gift med min afrikanska Salome så har jag hittat någon att lita på. Och min lärdom är att i en familjerelation är det lättare att hitta någon som man kan lita på.

Det andra är att vi har olika utgångsläge, olika hållpunkter/"fästpunkter". I Sverige har vi som "fästpunkt" att man stannar för rött ljus. I Afrika och flera andra ställen är det inte så självklart. Stanna inte för rött lyse om det är mörkt, för du kan bli rånad då. Eller "om vi skulle stanna för rött ljus så skulle man aldrig komma fram och det är alldeles för mycket trafik för att det skulle fungera.” Vår svenskhet säger ”mitt är mitt och ditt är ditt.” I Afrika möter man mentaliteten ”den som har pengar han får betala.” Eller ”han har och jag behöver.” ”Han är orimligt rik och jag är orimligt fattig, så det är inte mera än rätt att jag tar av honom.”

"Fästpunkterna" är olika. Det är orsaken att vi västerlänningar känner oss lurade. Jag måste fortsätta att lita på folk, jag måste fortsätta att förlåta. Förhoppningsvis lär jag mig de gängse "fästpunkterna" i Afrika. Tills dess får jag vara mera försiktig och inte utsätta mig i onödan.

Det är länge sen ni hörde av mig. Jag lever och mår efter omständigheterna väl. Det är inte lätt att vara helt lycklig när det är så långt till kärleken. Jag längtar oerhört efter min Salome, och även efter barna och då framförallt Akisa och Filipo. Salome och jag har ganska flitig kontakt genom SMS och telefonsamtal. Hon tycks klara sig bra. Hon har knutit till sig en tonårsflicka som hjälper henne i hushållet och med barna. Salome tar sin uppgift som koordinator i Yatima-daghemmen på stort allvar. Häromdagen grät hon lite när vi telefonerade med varandra. Hon håller på att förbereda startandet av ett fjärde daghem . Byn där daghemmet ska ligga heter Kisada. Salome grät lite, för hon uppfattade att det var flera barn som for illa och är i desperat behov av hjälp i Kisada. Jag kontaktade vår kassör Gertrud och vi kom överens att vi skulle ställa 500 kr tillföfogande för att köpa varma kläder till de barn som har akut behov. Det är mycket kallt och blåsigt under torrtiden som är nu. Och i de enkla husen kommer man inte undan kylan. Det är endast vid matlagningen som man eldar. men då är samtidig hela hyddan fylld av irriterande rök. Alla går omkring med röda ögon och de flesta är ordentligt förkylda.

På ett styrelsemöte här i Sverige beslöts det att jag skulle få disponera 2 tusen kronor för att expirimentera och utveckla spisar. Dessa spisar är avsedda till våra daghem, men min ambition är att de även kan fungera som exempel till att kopieras av byborna. Det finns flera andra projekt och organisationer som har arbetat med denna fråga, så det bör vara genomförbart att komma fram till enkla och välfungerande spisar.