Kära läsare. Det var en chock att komma in i den Afrikanska kulturen och situationen. men det är även en chock att komma till Sverige. Vilket är den faktiska sanningen? Vad är rätt!? Här i Sverige rusar man omkring inhöljd i teknik och elektronik. Det talas mycket om allergier, trötthet och utbrändhet, - även brist på pengar är ett stort ämne. I Tanzania var det brist på pengar, men har man mat i dag, så råder det glädje. Det finns trötthet, men då lägger man sig att sova.

Jag har levt i tio månader utan TV och inte förrän nu inser jag vad mycket effektiv tid det har frigjort.

Det var härligt att bli mottagen av vänner och ramla in i ett fungerande liv. Har skrivit in mig på min gamla adress. Jag vet ännu inte riktigt vet var jag kommer att bo denna sommar. Tillsvidare bor jag hos Solveig som har förbarmad sig över denna Världsluffare. Ämnar stanna i Sverige tills den 15:e oktober, längtande efter min kära Salome, Akisa och efter barna och vänner i Tanzania. Här i Uppsala har jag arbete på Swebus, och det kändes mycket bra att bli glatt välkomnad där. Arbetandet och att tjäna pengar är min främsta uppgift under tiden i Sverige. Men jag hoppas även att få kontakt med dem som önskar information om verksamheten i Tanzania. Vi behöver få mera hjälp med att marknadsföra, att göra en engelsk hemsida, att göra projektet tillgängligt internationellt. Jag vill ha kontakt med kyrkor som kan tänka sig att ha ett fadderförhållande med kyrkor i Matenana (jag har en härlig video från projektet och den Lutherska kyrkan i Matenana).

Det var roligt att få tillfälle att berätta om projektet på kommunals årsmöte, detta resulterade i en del intressanta kontakter. Jag har nu bra möjligheter att ta emot volontärer i Matenana. Det är det som känns som det viktigaste nu, att fler blir involverade i detta meningsfulla arbete. Hör av er!!!

Många hälsningar Ewout

Nu ska jag berätta om 2 resor till Matenana. Försöker hinna ta barnen till Mafinga för hälsokontroll, avmaskning och inköp av kläder. För närvarande är det 91 barn som står under vårt beskydd. Det är ett drygt tids- och pengakrävande arbete, som jag tar på mig privat, eftersom budgeten från Heart to Heart inte täcker dessa kostnader. Men det känns mycket angeläget. Vi står här inför den kalla årstiden, och här på 2000 meters höjd över havet kan det vara ordentligt kallt med hårda vindar. Varma jackor är viktigt! Det är oftast väldigt kul att ta barna de 27 km till Mafinga. Där finns en ”dispensär” (vårdcentral) med underbara doktorer. De ställer helhjärtat upp för Yatima Moyo kwa Moyo som vårt projekt heter här. När jag vandrar genom Mafinga med en liten skara härliga ungar möts jag av positiva hälsningar och uppmuntran. Barna kommer sällan till Mafinga, och deras glädje och nyfikenhet är inte att ta miste på. I restaurang Zig Zaga är det standard att vi tar en fika. Det har hänt några gånger att andra restauranggäster har erbjudit sig att betala vår nota. Barna sjunger och skrattar i bilen. Eliam hade kissat ner sätet i bilen, och alla sex barn klungade ihop sig på den torra sidan. Eliam ville även han sitta på den torra sidan, men det sade barna bestämt ifrån. När vi handlar kläder är det alltid någon eller flera som kommer med goda råd och hjälper att välja lämpliga kläder. Det finns bra begagnade jackor för knappt tjugo kronor. Tack vare att omgivningen gör sig delaktig är det ingen risk att man blir lurad. När vi kommer tillbaka till daghemmet blir vi varmt välkomnade och barna beundrar de nyinköpta kläderna. En underbar afrikansk sedvänja är att tacka för ett nytt inköp, även om det inte har att göra med den som tackar. Storfamiljen som ett vanligt familjesystem har blivit sönderslaget av många orsaker. Det var det sociala system och även trygghetssystem som rådde. Nu när storfamiljen knappt existerar längre och inga andra nya system har byggts upp är många människor, framförallt änkor och föräldralösa barn, illa utsatta. Jag tror på storfamiljens fördelar, och vill anamma denna form för vår verksamhet. Men det ställer stora krav på den som förestår en sådan storfamilj.

***

Har haft en härlig dag. Åker nu flitigt till Mafinga för att leverera slaktkycklingar till min vän Utamwa (som har restaurang Zig Zaga). Jag tog med fyra flickor från vårt daghem. Det var ytterst tacksamt att låta dem uppleva denna utflykt med baba Ewouti. I restaurangen blev vi bjudna på förtäring och som alltid väl bemötta. Vi var och handlade förnödenheter för daghemmet, och sen var vi och köpte kläder. De fyra flickorna fick varma tröjor, typ Helly Hansen. Den kalla årstiden står för dörren och det är bedrövligt att se barn frysa. När vi kom hem kom alla springande ville höra berättelser om vår utflykt. Flickorna blev beundrade i sina nya kläder. En bra tröja kostar ca 15 kr och det är bra att handla tillsammans med barna. Många människor lägger sig i när vi gör inköp, och man blir inte lurad när de ser syftet med inköpen. Både barna och jag blir inhöljda i en välvillig stämning. Barna var sprudlande glada med sina tröjor som de själva varit med att välja. Min vision är att ge verksamheten i Matenana karaktären av en social plats, där man ställer upp för varandra. I detta vill jag inte begränsa mig till att bara hjälpa föräldralösa barn, utan även stå öppen för andra som kanske behöver mat, kläder eller skydd mot någon som vill dem illa. Vi har en stor gryta med gröt på morgonen. Vi har en stadig lunch som räcker till många. Vi bygger upp en garderob med robusta kläder. Vi har en början till ett bibliotek (framförallt engelsk litteratur). Vi har stabila medarbetare med social kapacitet. Vi har ett underbart samlingsställe under det stora runda taket. Salome är den naturliga mamman och jag den naturliga pappan. Men det finns behov och utrymme för alla kvaliteter. Storfamiljen har blivit ett faktum. Idag var det mycket skrattande, man hade frågat Salome ”vilken medicin använder du för att få din man så vänlig? Vi hörde att han till och med lagar mat! Tala om om vi kan köpa din medicin här i din affär!”